Cityträffen är ett projekt som drivs av Luleå kommun och riktar sig till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis ADHD, Asperges syndrom och ADD.
Verksamheten, som har öppet två kvällar i veckan, startade för första gången i oktober 2010.
Men nyligen fick Cityträffen nya lokaler, vid Fyren i Luleå, och under tisdagen var det en klassisk och högtidlig invigning med tal, bandklippning och plockmat.
– Det är roligt att vara här och det är roligt att träffa folk. Jag har aldrig varit blyg för att prata och ta kontakt med folk. Vi är ett härligt gäng här, och man känner sig verkligen välkommen, säger 42-årige Gert-Ove Henriksson, som varit med sedan verksamheten startade.
I de nya lokalerna är det samma gemytliga stämning som tidigare. Men kanske lite bättre faciliteter. Numera finns det bastu, solrum och bassäng.
Vid ett bord sitter 48-åriga Åsa Bjurman-Möller och hälften så gamla Elsa Bergbom och låter sig smaka av plockmaten.
– Det finns alltid något att göra här, säger Bergbom.
– Om det inte hade varit invigningskväll i dag hade jag nog gjort något armband, eller ett fodral till min mobiltelefon. Men ibland vill man bara sitta och prata eller spela spel.
Kompisarna menar att verksamheten på Cityträffen betyder mycket för dem.
– Det finns likasinnade här. Vi sitter ju i samma båt allihopa, vi har en diagnos av något slag. Och det ger mycket trygghet.
Man kan ha personliga samtal. Har jag en sämre dag finns det någon att prata med. Det känns som att vi kan förstå varandra på ett bra sätt, säger Åsa Bjurman-Möller.
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är fortfarande relativt nytt för många.
Det innebär också att det kan vara svårt för människor att närma sig ämnet – särskilt med de som har fått en diagnos.
– Jag är väldigt mycket för att skämta om det, och för mig är det ett sätt att visa att vi är normala människor. Det är det bästa sättet att avdramatisera det på, säger Bjurman-Möller.
I nuläget brukar ett 20-tal personer besöka Cityträffen. Men enhetschefen Lena Isaksson hoppas att det ska bli fler framöver.
Hon vill synliggöra verksamheten och att fler personer med någon form av diagnos hittar dit.
– Vi behöver locka till oss fler. För det är fler och fler som får en diagnos och kan behöva ett slags stöd. Jag tror det kan vara bra att få kontakt med andra med samma diagnos, säger hon.