Magda Hammargren, med rötterna i Anttis, bor på Ängsgården och har tillsammans med andra boende med meänkieli eller finska som modersmål redan kunnat träffas för att odla sin språkkultur en gång i veckan. Birgit Kajava från Studieförbundet Vuxenskolan har i två och ett halvt års tid hållit i träffar med bland annat sång på finska, läsning av finskspråkiga tidningar och lyssnande på talboken Finnmyrten i vilken 17 Tornedalskvinnor berättar om sina liv.
- Samtalar gör vi förstås också. Vi pratar om aktualiteter lika väl som om hur det var förr, säger Birgit Kajava.
Speciella pengar
Birgit arbetade som undersköterska i Luleå kommun tidigare men när hälsan sade ifrån blev hon volontär åt Studieförbundet Vuxenskolan på äldreboendet Tunastrand.
- Det var där jag började med det här arbetet kring meänkieli och finska språket. Sedan har jag varit här på Ängsgården, på Örnen och på Lulsundets äldreboende.
- Nu har vi fått speciella minoritetsspråkspengar och kan starta större träffar dit äldre från hela Luleå kan komma. Vi ska dessutom fortsätta med träffarna för enbart de gamla här på Ängsgården så de kan prata sina modersmål två gånger i veckan, säger Birgit Kajava.
Hon berättar att hon som undersköterska såg vilken stor betydelse språket har i vården och omsorgen och därför tacksamt tog den möjlighet som Studieförbundet Vuxenskolan gav henne att arbeta med minoritetsspråk.
- De gamla har byggt upp vårt samhälle och jag vill ge dem en guldkant i vardagen. Varje människa måste ha möjlighet att bevara sitt arv och sin kultur, säger hon.
Samtal om påsken
Vi från NSD får vara med på en träff med Birgit Kajava och åtta boende på Ängsgården. Det är onsdag i påskveckan och det blir mycket samtal om påsken och dess betydelse. Birgit är från Tornedalen liksom de flesta gamla och de pratar meänkieli. De som är från Finland pratar finska.
- Påskveckan kallas ju stilla veckan. Livet lugnar ner sig lite. På långfredagen bar man tidigare svarta kläder, alla affärer var stängda och det var förbjudet att dansa, gå på bio och till och med att gå ut och äta. Nu är det inte lika strängt men affärerna har stängt och många tycker att dagen känns extra lång fortfarande. Från påskaftonen blir påsken gladare, säger Birgit Kajava.
Hon försöker hela tiden få med de gamla i resonemanget.
Hanna Westerlund, med rötterna i Kainulasjärvi, berömmer Birgit Kajava.
- Tack ska du ha för att du kan prata meänkieli. Det känns här inne, säger hon och trycker handen mot sitt bröst.
God mämmi
Birgit Kajava har dagen till ära köpt den traditionella finska påskefterrätten mämmi. Hon berättar att huvudingredienserna är rågmjöl, malt och sirap och bjuder alla som vill att smaka.
- Den ska ätas med strösocker och kaffegrädde, säger hon och gör i ordning en portion per person.
Alla vill smaka och tycker att mämmin är god.
Birgit Kajava har också med sig en stickning. Hon sätter den i händerna på några av kvinnorna runt bordet och trots att de inte har stickat på länge så har de inga problem med att fortsätta på sockarna. Halva foten fattas och Birgit säger:
- Jag har tänkt att min man ska få sockarna i ett påskägg och behöver hjälp med att få dem klara.
Kvinnorna ser det som självklart att ställa upp och hjälpa till.
Stämningen på träffen är gemytlig. Alla lever upp när de får höra och tala sina modersmål.
- Det här gör gott i själ och hjärta. Att kunna förstå och göra sig förstådd är lika viktigt som god vård och god mat, säger Birgit Kajava.
Magda Hammargren, Hanna Westerlund och alla de andra runt bordet ser fram emot öppnandet av den nya mötesplatsen på Ängsgårdens äldreboende i dag. De gläds åt att få möjlighet att träffas runt språket två gånger i veckan istället för en gång i veckan. Att personer från alla andra äldreboenden i Luleå och personer som anlitar hemtjänsten också inbjuds till mötesplatsen innebär möjlighet till nya spännande bekantskaper.
- Det är jätteroligt. Jag har ingen att prata finska med på avdelningen där jag bor, säger Magda Hammargren och berättar att hon återvänder till sina rötter i Anttis varje sommar.
- Min dotter har tagit över sommarstugan. När jag får komma dit så känner jag verkligen att "nu är det sommar". Tyvärr lärde jag inte min dotter och min son att prata meänkieli när de växte upp.