För första gången på mer än ett år kan Världens kör träffas och sjunga tillsammans, hemma i Monica Åslunds trädgård. Från vänster Monica Åslund, Eugenia Segerstedt, Maria Kero, Meta Winberg och Britta Berggren.
– Jag ska slå rot, ska stanna kvar här. Vi ska slå rot och möta vårens heta sol. Vi ska slå rot, vi vill ju va´ här. Vi vet ju att natten förvandlas till ljus dag.
Britta Berggren, Eugenia Segerstedt, Maria Kero, Meta Winberg och Quis Hassan har samlats för fika i Monica Åslunds trädgård. De är körmedlemmar ur Världens kör som sjunger tillsammans för första gången på mer än ett år. Låten de sjunger är skriven av Pia Andersson.
– Känslan av att längta hem är otroligt nära för oss alla. Det kan handla om en nyanländ som saknar sitt land eller om mig själv som sextonåring som flyttade hemifrån, då längtade en som jag hem, säger Monica Åslund, som grundade kören för över tio år sedan.
Det är en sammansättning av människor från jordens alla hörn med berättelser hämtade ur själens alla rum.
– Körövningar blir naturliga möten som i sig skapar livsvävar som håller för evigt. Jag blir varm när jag ser människor mötas och hitta varandra, är tillsammans och känner sig trygga. Där har ålder, ursprung eller vad du varit med om ingen betydelse, utan vi möts i musiken. Det är en kraft som är obändig och livsbejakande och atmosfären är mycket tillåtande.
Uppväxten i Långsele var tidvis stökig med föräldrar som tvingats in i ett äktenskap utan egna val och där konflikter och bråk låg nära till hands. Barnet Monica var sällan hemma, utan ägnade tiden åt musik och idrott.
– Jag kommer ihåg när jag var liten flicka och satt i gungan mellan de två björkarna vid huset och älskade den höga farten. Jag sjöng alla låtar som fanns på svensktoppen. Jag sjöng alltid, det var min värld och där var jag glad och ifred.
Som barn kände sig Monica Åslund varken sedd eller hörd och hon ägnade därför mesta tiden åt musik och idrott. "Ingen hade tid för en, utan jag har varit en överlevare själv. På gott och ont", säger Monica Åslund.
På vintern åkte hon längdskidor.
– Ingen hade tid för en, utan jag har varit en överlevare själv. På gott och ont.
Familjen levde fattigt.
– Men till slut så kom min mormor Berta in och sa att den här flickan ska ha ett piano. Hon hade hört min begåvning. Hon köpte ett och betalade handpenning. Det är pianot i mitt vardagsrum som jag spelar på fortfarande.
Det var mormor Berta som gav Monica Åslund pianot som fick henne att hålla på med musik resten av livet. "Hon köpte ett och betalade handpenning", berättar Åslund.
Skolan blev en fristad och hon blev uppmuntrad att söka till musikgymnasium och kom in på det i Härnösand.
Som sjuttonåring tågluffade hon med vänner men en dag tog det stopp. Hon fick reda på att hon ärvt mammas sjukdom.
– Det var en fruktansvärd upptäckt. Jag trodde att mitt liv var slut, även fast jag hade en mamma som haft diabetes hela mitt liv.
Vid sjutton års ålder fick hon beskedet att hon ärvt mammas sjukdom, diabetesen, och hon trodde livet var över. "Det tog ett tag att acceptera diagnosen. "Man kan inte säga att jag har det mycket värre än dig. Alla har sitt. Vem ifrågasätta någon annan människas lidande eller svårighet? Vem kan säga något om en människa som kämpat med blodiga händer, som tvingats lämna sin familj och sitt älskade land? Vem vill inte vara kvar hos de man älskar och de man så väl känner? Ändå tvingas du. Du måste överleva.", säger Monica Åslund.
Det blev många funderingar kring varför just hon fick sjukdomen.
– Man kan inte säga att jag har det mycket värre än dig. Alla har sitt. Vem kan ifrågasätta någon annan människas lidande eller svårighet? Vem kan säga något om en människa som kämpat med blodiga händer, som tvingats lämna sin familj och sitt älskade land? Vem vill inte vara kvar hos de man älskar och de man så väl känner? Ändå tvingas du. Du måste överleva.
Monica Åslund utbildade sig till musiklärare och har jobbat som det hela sitt vuxna liv. Hon är även utbildad modersmålslärare.
En dag fick hon förfrågan av Röda korset om att starta en kör. Det blev ett integrationsprojekt där de sjunger sånger som körmedlemmarna kommit med från sina länder.
Tillsammans är de Världens kör som sjunger sånger på planetens alla språk. Från vänster Monica Åslund, Eugenia Segerstedt, Maria Kero, Meta Winberg och Monica Åslund.
Britta Berggren hittade till kören efter en olycka som gav henne en traumatisk hjärnskada.
– När jag skrevs ut från sjukhuset drog min mamma med mig till sin kör. Jag klarade inte att göra mycket i början men nu kan jag tala så här tydligt och flertonfaldigt, säger hon.
Kören var med och startade ett vänprojekt med skolor i ett township utanför Kapstaden.
Monica Åslund leker med tangenterna på mormors piano samtidigt som hon nynnar till "Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror".
– Jag har aldrig i hela mitt liv träffat människor med totalt motsatta livsförhållanden där många hade ont om mat för dagen, många levde under usla livsförhållanden och där till exempel våldtäkter var vardagshändelser. Det är så vidriga saker som händer så det går knappt att förstå. De ska bara överleva till nästa dag. Men ändå kan de bilda en kör på åttio personer och sjunga så att himlen öppnar sig. Det är ren världsklass, säger Monica Åslund.
Mötet med körledaren Xolisa som varit på besök i Luleå är en av de hon kommer minnas för alltid.
– Sista kvällen här blev han allvarlig och sa att jag ska inte glömma hur det är här, för här i Sverige är jag någon men när jag kommer hem till Sydafrika är jag ingen.
Det tåras i ögonen på Eugenia Segerstedt när hon minns första gången hon sjöng "Slå rot".
– Att sjunga första versen, det var inte noter, inte toner, utan det var att sjunga den utan tårar.
Monica Åslund är grundare och ledare för Världens kör i över tio års tid. "Kören är min rikedom", säger hon.
Monica Åslund leker med tangenterna på pianot hon fick av mormor samtidigt som hon nynnar till "Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror". Diabetesen har letat sig till fötterna, så kryckorna står uppställda alldeles invid.
I en annan tid kände sig den lilla flickan från Långsele varken sedd eller hörd. Kanske har hon slagit rot.
– Kören är min rikedom.