Hans tidiga intresse för sömnad gjorde att han valde mode- och designprogrammet på gymnasiet hemma i Luleå. Sedan gick han ett år på Sunderby folkhögskola, jobbade extra på Olssons tyger ett år och gick ett år på Nordisk Designskola i Borås innan han drog till Kyoto för att plugga japanska.
– Jag var 22 år och ville se något annat. Att det blev Japan och att jag ville lära mig japanska berodde på att jag tyckte att det var ett så intressant språk. Jag hade sett japanska filmer och tyckte att det lät så fint.
Han pluggade språket i två år på en språkskola som heter Kyoto Institute of Culture and Language.
Den första tiden i det nya landet blev en kulturchock.
– Allting var så annorlunda. Sushi, som jag inte gillade då, var nästan den enda mat jag kände igen. Japanerna är inte heller jätteduktiga på engelska. Det var svårt för mig att kommunicera och säga vad jag ville ha.
En massa regler fick Martin också lära sig. Mycket handlade om artighet – som att inte slicka på matpinnarna och inte peka på folk med pinnarna.
– Och när man går ut med andra och tar en öl så häller man upp åt varandra. Det är oartigt att inte tänka på att någon annan behöver dricka.
På språkskolan gick många andra svenskar och många taiwaneser, thailändare och koreaner.
– De flesta var kring 20 år. Majoriteten av oss var helt nya i Japan och lika ovetande.
Många av språkstudenterna hyrde rum på ett guesthouse och delade kök och badrum. Martin hyrde ett rum med eget kök och toalett. Efter ett halvt år bytte han till en egen lägenhet.
– Skolan hjälpte till med lägenhet. Man fick en ”god man” som gick i god för en när man skrev avtal med bostadsföretaget.
Att lära sig japanska kändes till en början väldigt svårt för Martin.
– Det tog ett halvt år innan jag började göra mig förstådd. Sedan flöt det på. Det blev snöbollseffekten.
Efter de två åren på språkskolan flyttade han tillbaka till Sverige och Stockholm för att tjäna pengar.
– Jag jobbade först i designgruppen 10-gruppen och sedan som fritidsledare.
Efter två år återvände Martin till Kyoto. Nu pluggar han humaniora med fokus på ekonomi på Doshisha University.
– Det är en fyraårig utbildning och jag läser sociologi, antropologi, historia, politisk vetenskap och ekonomi. Jag har två och ett halvt år kvar.
Han hoppas kunna kombinera sina mode- och designstudier med universitetsstudierna.
– Jag kanske kan jobba med inköp och försäljning till exempel.
Leende berättar han om den höga arbetsmoralen i Japan och säger att han kanske inte kommer att bli kvar där när han ska gå ut i arbetslivet.
– Det är inte frågan om fem veckors semester precis. Två veckor är vanligt men den som är ny på jobbet ska helst inte ta ut någon ledighet alls utan köra på för att visa sin stora arbetsvillighet. Det handlar också om mycket obetald övertid.
Också after work, det att avsluta arbetsdagen genom att gå på krogen med kollegorna, tenderar att bli arbete i Japan.
– Om chefen vill bjuda på after work så är det oartigt att tacka nej och det är oartigt att gå hem tidigare än chefen.
Nu liksom under studierna i japanska umgås Martin mycket med kompisar efter skolan.
– Jag har japanska kompisar och kompisar från andra länder. Vi träffas och tar en fika, går på promenad, går på bio och på helgerna kan vi ta några öl ihop.
Han gillar också att gå på museer.
– Moderna museet med samtida konst och Kyotomuseet som är ett historiskt museum är mina favoriter.
Sömnaden har Martin kvar som ett intresse och när andan faller på syr han t-shirtar och andra baskläder på en lånad symaskin.
– Och så lagar jag egna och kompisars kläder. Det kan vara en dragkedja som har gått sönder eller en tappad knapp som ska åtgärdas. I utbyte kan jag få en öl, säger han och ler roat.
Martin avslutar med att beskriva Japan som ett land som är ganska långt efter Sverige när det gäller områden som till exempel jämställdhet och hbtq-frågor.
– När japanska par får barn blir kvinnan ofta hemmafru. Det är väldigt sällsynt att se pappor skjuta barnvagnar och barnledighet existerar inte. Att vara homosexuell är inte olagligt men det är svårt att vara det öppet och man kan inte ingå partnerskap eller gifta sig sig.