Skottkärran vinglar till när en hel dynghög landar i dess botten. En ensam lort flyger genom luften och lägger sig ovanpå lasset. Jag söker runt i spånet efter fler. Gör den vanliga utgrävningen och hittar kisset där det alltid är. Eliminerar det i ett spadtag och lägger sedan spånbädden tillrätta. Boxen ska vara så ren att man själv vill sova där.
Idag pratas det mycket om mindfulness, om att fokusera på nuet. Att låta hjärnan vila från tankar som skapar oro och bekymmer. Rådet är att lägga märke till saker man mår bra av att göra. Något som får en att glömma vardagsstressen.
Själv har jag till slut, efter nästan trettio års skitskottande, accepterat att detta är min grej. Det är i denna situation jag känner mig som mest hemma. När jag får ta tag i dyngan, fokusera på lortarna och sedan köra skottkärran till containern.
Länge har jag hånat mig själv, frågat mig om mitt öde är att resten av livet stå med dynga upp till knäna. Ibland kan jag tycka att min vardag är fylld av skit. Sällan min egen. Kontinuerlig toalettstädning på jobbet skulle jag exempelvis gott kunna vara utan.
”Den-här-dagen-funktionen” på Facebook påminde mig nyligen om ett inlägg jag för några år sedan skrev: ”Kanske man skulle ta och starta eget inom dyngbranschen. Folk får anlita mig för att rengöra burar, kattlådor och hästboxar. Sen köper jag in ett gäng bajamajor som jag skjutsar runt på festivaler och marknader. It´s a dirty job but somebody´s gotta do it!” Sarkasmer sprungna ur nån känslomässig svacka, då jag antagligen tyckt mig ha dragit en nitlott i livet.
Jag har ofta spekulerat i hur mitt liv skulle se ut om jag inte var bunden till vissa tider, om jag inte hade stallet som väntade. Vilken frihet. Så mycket tid till övers. Men var skulle jag då ha mitt andningshål och hur skulle jag lindra den inre klåda som varje kväll vid 18-tiden drabbar mig? Alla som haft häst vet nog vad jag talar om. Det är ett beroende som gör att man inte kan andas ut förrän de inpyrda stallkläderna är på och man står redo med grepen i hand.
När min Diego dog hade jag plötsligt bara en box att mocka, och insikten om vad som skulle hända om jag också förlorade gamle Pelle, gjorde mig panikslagen. Bara genom att skaffa en till häst skulle jag säkerställa, inte bara gödseltillgången, utan hela min livsstil. Den enda jag faktiskt känner till. Så nu är det gjort. Backupen är på plats. Mindfulness kan uppnås på många skilda sätt. Vissa virkar dukar, andra lyssnar på valsång. Och jag, jag skottar skit.