Mina väljer sina färger
Mina Kåreborn arbetar som säljare på Ikea - det märks i hennes hem.Men även hennes eget skapande och intresse för 60-talsmöbler präglar lägenheten.- Det här är min stil. Jag misstänker att det kommer att se likadant ut om vi skaffar hus, säger hon.
Den gröna soffan med tillhörande fåtölj har tillhört Minas mormors syster. Fotograf: extern
Foto:
Redan i hallen anges tonen med tre färger som återkommer i hela lägenheten: rött, svart och vitt.
- Jag tycker om den kombinationen. Sedan bryter jag av med något föremål i avvikande färg, säger hon och visar två av sina sprejningsprojekt: en knallrosa gipsfågel i bokhyllan och en lila trähäst i hallen.
Vid en första anblick kan den stora tvårummaren tyckas bestå av en salig blandning av allt möjligt. Strax därpå inser man att det må vara en mix av stilar, former och färger, men en uttänkt sådan. Mina Kåreborn erkänner att hon är petig när hon väl fått en bild i huvudet av hur hon vill ha det.
- Vincent vet hur jobbig jag kan vara! Ibland handlar det om att få grejer exakt på rätt plats i förhållande till varandra, säger hon.
Under studierna på konstlinjen vid Sunderby folkhögskola hyrde Mina Kåreborn en bagarstuga i ett år och bodde också på internatet och hos vänner. Men lägenheten på Trädgårdsgatan är den första egna, riktiga bostaden. Och numera alltså också Vincent Timmermans.
Hennes holländske pojkvän bodde tidigare i en husbåt på en kanal utanför Amsterdam, tillsammans med sin pappa och bror. Han tyckte att det var skönt att det fanns en färdig bostad som väntade när han kom till Kalix.
Det mesta fick han lämna bakom sig.
- Det rymdes inte så mycket i bilen, säger han på svenska, sitt nya språk.
Vincent Timmerman äger ett hundratal plåtleksaksbilar, tillverkade på 50-, 60- och 70-talen. Samlingen är viktig för honom där han befinner sig i dag, 220 mil från sitt tidigare liv. Han intresserar sig främst för tre märken: danska Tekno, engelska Dinky Toys och Corgi Toys.
- När jag var yngre köpte jag alla möjliga märken. Det är lättare att hitta den här typen av bilar i Holland jämfört med i Sverige. Det finns fler marknader med begagnade saker, säger han.
I Sverige är Röda korset och Myrorna butiker som intresserar båda två.
- Det går att hitta mycket fint, inte minst porslin. Den röda soffan i vardagsrummet är köpt på loppis för 150 kronor…
Mina Kåreborn är förtjust i uttrycket i design och formgivning från 1960-talet.
- Det är stilrent. Dessutom är teaken väldigt snygg, säger hon och berättar att köksbordet, en grön skinnsoffa med tillhörande fåtölj och en bokhylla har tillhört hennes mormors syster Margit.
- Jag fick välja bland möblerna när hennes hem i Bredviken skulle tömmas. Det blev en hel del saker därifrån.
När hon inte handlar eller får begagnat väljer hon ofta Ikea; det är i den miljön hon vistas nästan dagligen. I fråga om mönster föredrar hon stiliserade varianter.
- Det får gärna se ut som om det ritats med en tuschpenna. Det här tyget har jag både som gardin och Lena, ett motivtryck med slingriga inslag.
Det finns andra exempel på hennes förkärlek för "tuschiga" mönster. I köksskåpet med skjutdörrar, original från 1948, står grafiska Filippa K-muggar sida vid sida med nätta Arabiakoppar.
När Mina målar handlar det däremot mest om schabloner och sprejfärg. Kontraster, återigen…
Lägenheten är ljus och luftig, med utsikt över Kalixälven. Detaljer från 40-talet bidrar till bostadens karaktär och väger upp att vissa färger och ytskikt inte är fullt så charmiga. Atmosfären är rogivande.
- Det är lätt att andas och skönt att sitta ner här och bara vara.
Och det är inte enbart Mina och Vincent som tycker om lägenheten. En del kompisar blir sittande i soffan och tittar.
- "Lite som i ett konstgalleri" var det någon som sa, och det är just den känslan jag har velat åstadkomma. Det ska finnas nya saker att upptäcka hela tiden, säger Mina Kåreborn.
Så jobbar vi med nyheter