På prislappen för hela Projekt Malmporten, som innebär en muddring och en ny hamn, står det i dagsläget 3,2 miljarder kronor. Den svenska staten betalar ungefär hälften och hamnen, LKAB och de andra aktörerna som nyttjar hamnen ska betala den andra halvan.
– Ökningen i godstrafiken man räknar med fram till 2030 väntas ligga på ungefär 50 procent och därför är projektet nödvändigt, säger Henrik Vuorinen, vd på Luleå Hamn.
Och efter 2030, hur går det då?– LKAB står för de stora volymerna och så länge det går bra för dem är det positivt för oss.
Så Projekt Malmporten blir inget nytt Stålverk 80?– Det tror jag inte. Det finns en bra volymtillväxt, och skulle det gå åt skogen för LKAB skulle Luleå Hamn inte vara det största problemet för den här landsändan.
– Har man en bra infrastruktur skapar man förutsättningar för nya satsningar. Det blev inget Stålverk 80 men investeringarna som gjordes inför det projektet skapade förutsättningar som vi har nytta av idag.
Idag fraktas upp emot nio miljoner ton gods per år från kajen i Luleå. LKAB står för ungefär hälften, men de planerar att öka sin produktion, vilket kommer leda till att Luleå Hamn får leverera nästan dubbelt så mycket av deras varor från sin hamn.
– Den kapaciteten har vi inte idag eftersom vi bara kan ta in relativt små båtar, säger Henrik Vuorinen.
Sedan hamnen togs i bruk på 1974 har medelstorleken på fartygen i regionen sjudubblats.
– Man kan likna det vid att vi kör på en motorväg som byggdes 1970 trots att det är mer och tyngre trafik idag.
– 1974 muddrade man för ett djup på 13,5 meter och idag är det bara 11,7 meter till botten. Vi har tappat ungefär två meter på grund av landhöjningen och sedimentet från Luleälven, säger Vuorinen.
Tanken med Malmportenprojektet är att kunna ta in båtar som är 15 meter djupt, vilket innebär 160 tusen tons lastbåtar, istället för dagen 55 tusen ton.
– Det är positivt att kunna frakta stora volymer eftersom det minskar utsläppen per fraktat ton. Det är inte alltid ekonomi och miljö går hand i hand.
Den största utmaningen för Luleå Hamn, menar Henrik Vuorinen, är att behovet av förbättrad infrastruktur i landet är mycket större än plånboken.
– Vi måste få människor att förstå att basindustrin är ryggraden i vårat välfärdssamhälle, menar vd:n.
– Om pendeltrafiken i storstadsregionen krånglar så får det mer publicitet än om vi har problem med industrins leveranser. Detta trots att kollektivtrafiken och välfärden till stor del finansieras av basindustrin.