”Doften av en man” är andra delen av Agneta Pleijels memoarer. I den förra självbiografiska boken ”Spådomen” var författarinnans barndom i fokus, och nu är hon en ung kvinna som flyttat till Göteborg för att studera. ”Jag var tjugo år när jag kom till Göteborg. Jag var tjugoåtta när jag flyttade därifrån till Stockholm. Jag var trettio när jag blev mor. När jag skriver det här är jag gammal.”
Huvuddelen av historien är skriven i tredje person, men början och slutet ägs av det äldre jaget, som också då och då under berättelsens gång glider in och kommenterar skeendet.
Den unga kvinnan är ambitiös på alla sätt och vis, i studier, politik, livsåskådning och inte minst män. Förälskelserna avlöser varandra, men när hon väl hittar den hon anser vara rätt för henne så visar det sig att han inte är redo att binda sig på det sätt hon önskar. Det hela blir följaktligen helt på hans villkor, något som passar dåligt ihop med hennes i övrigt starka karaktär. Hon jobbar sig upp inom kulturvärlden och blir så småningom kulturchef på Aftonbladet. Vid löneförhandlingen står det klart att hon med tanke på ”kvalitetsskillnaden” inte kan förvänta sig samma lön som sin manlige företrädare.
När de kvinnliga journalisterna några år efteråt sammanställde en bok om den nedlåtande behandlingen på tidningen bidrog Pleijel med en artikel där hon bland annat skrev: ”Tjejer, begär aldrig pengar för ert arbete. Det är djuriskt. Efterträd aldrig begåvade män. Alternativt: gör precis det. Och stå på er. Överskatta er inte. Underskatta er aldrig, det sköter andra om.”
Läsupplevelsen når aldrig någon större höjd då boken stundtals är ganska seg, detta särskilt under författarinnans Göteborgstid då det är mer funderande än agerande. Den är alltigenom lågmäld, och för att hålla mitt intresse vid liv så hade det krävts lite fler känsloyttringar. Dock uppskattar jag att den inte är den typiska självbiografin utan mer har en skönlitterär karaktär.