Själva tycker de att de går i en bra skola, men upplever att det har blivit en negativ fokusering på Björkskataskolan sedan i höstas. När de träffar folk utanför får de mycket frågor om hur det är att gå där.
– Det har inte alls varit så farligt som det stått i tidningarna. Det är några enstaka individer det handlar om som har varit i bråk och det har påverkat dem och inte oss andra, säger Saga Midfjäll, 15 år, elevskyddsombud.
Hennes kompis Jennifer Nilsson, 14 år, instämmer:
– När det har varit något som har hänt, då har jag hört det från mina kompisar eller så har det stått i tidningen. Jag har aldrig sett eller upplevt någonting själv.
Men om någon har blivit nedslagen i ett bråk på skolan, märks det inte alls?
– Vi är 300 elever, fördelade i olika arbetslag och träffar inte dem som är i andra arbetslag så mycket. Så händer det något utanför ens kompisgäng så märker man ingenting. Förrän vi kanske läser det i tidningen dagen efter, säger Saga Midfjäll.
– De flesta har en trygg klass och det är mest klassen man umgås med, tillägger Elis Lannerblad, 15 år.
Skolan har tagit krafttag för att alla elever ska känna sig trygga, berättar ungdomarnas lärare Lizette Råberg. Skolledningen har till exempel som rutin att polisanmäla alla incidenter. Under ett par veckor på vårterminen har väktare patrullerat i och runt skolan och bara en av entrédörrarna står numera öppen.
De har också ordnat särskilt stöd och undervisning tillfälligt utanför huset i de fall där behoven har funnits.
Känner du också att det varit överdrivet, det som stått i tidningarna?
– Jo, det kan jag tycka. Det har varit ett ganska stort mediatryck. Men samtidigt vet jag ju att det har varit incidenter och då är vi som skola skyldiga att vidta åtgärder.
Pengarna för de extra åtgärderna har de fått tillskjutna av barn- och utbildningsförvaltningen, så det har inte belastat skolans egen budget, betonar hon.
– Jag tycker att skolan hanterar det här väldigt bra. Det är bra att de kan visa att man kan vara trygg här. Det känns som att skolan verkligen gör allt som går, säger Saga Midfjäll.
Hur kändes det när det stod väktare utanför när ni kom hit på morgonen?– Det kändes ju lite "over-kill" kanske. Jag tycker att lärarna kan ta tag i problemen ganska bra själva – utan att vi behöver ta in någon "specialstyrka", säger Elis Lannerblad.
– Det kändes mest absurt att de var här. Men jag såg dem bara en gång, säger Saga Midfjäll.