Sture Berglund och Thomas Ökvist är goda vänner sedan länge. Deras fascination och intresse för det bottniska landskapet har lett till den gemensamma utställningen ”Kallfjärden” som har vernissage på lördagen i Konsthallen, Kulturens hus i Luleå.
Sture Berglund från Piteå har varit verksam som konstnär i hela sitt liv. Han har en diger meritlista och finns bland annat representerad på Nationalmuseum i Stockholm, Statens Konstråd och Norrbottens museum.
– Man kan säga att vi är helt olika i åldrar, jag fyller 80 i år och han minst hälften så gammal. Men hans sätt att arbeta med datorer och andra hjälpmedel visar på ett modernt sätt, medan jag är mer traditionell, spikar upp tavlor på väggen. Den kontrasten tycker jag är rolig.
Thomas Ökvist, som är uppvuxen i Gammelstads kyrkby, jobbar som grafisk formgivare i Stockholm och har bland annat gjort omslagen till gruppen Kents skivor. Han och Sture Berglund har tidigare mötts i olika sam-arbeten:
– Vi har gjort olika omslag till böcker, och arbetat med Kent-skivan ”Tigerdrottningen”. Då kände jag mig väldigt modern ett tag. Jag visste knappt vilka Kent var, men det blev lyckat, säger Sture Berglund.
Utställningen innehåller måleri, skulptur, teckning, fotografier och illustrationer, allt med anknytning till vår egen, nordliga skärgård i Bottenviken.
– Vi är intresserade av samma ö, Sandgrönnorna i Luleå skärgård. Den, och den stora fjärden Kallfjärden, har varit bakgrunden till de här tankarna. Landskapet är flackt och präglat av ett enormt ljus, men även av ett stort mörker.
För Sture Berglund är det viktigt att dokumentera och arbeta med havet och skärgården, både från natur- och kultursynpunkt:
– Jag vill lyfta fram vårt bottniska landskap som många tycker är platt och ointressant. Det har en dynamik, och klanger i färg och struktur, hur mycket som helst. Och det är säreget på så sätt att det är ett nytt land som ständigt föds, på grund av landhöjningen.
Han berättar om rädslan för att det sårbara landskapet ska påverkas på olika sätt, inte minst oroas han av planerna på havsbaserade vindkraftsparker:
– Vi har ju offrat våra älvar. Det är fantastiskt att få kraft, men någonstans offrar vi hela landskapet. Vindkraftverken är 200 meter höga, och syns från Haparanda till Skellefteå.
I utställningen har de delat upp sina verk i olika avdelningar.
– I stället för att göra en blandad utställning av våra verk föll det sig naturligt att vi skapade var sin värld. Under arbetets gång, och speciellt nu när vi hängde, märkte vi att det fungerar väldigt bra ihop även om vi har skilda tillvägagångssätt, berättar Thomas Ökvist.
Hans fotoserie, som även blivit en bok, kom till under några vårdagar 2014 som han tillbringade ute på Sandgrönnorna.
– Jag mötte en ö som, beroende på var man befann sig, stod mellan näst intill arktisk vinter och vårvinter.
Namnet på utställningen kändes givet för dem:
– Kallfjärden är det område som binder ihop Luleå och Piteå skärgård. Sture är från Piteå och jag från Luleå, vi tittar båda ut över Kall-fjärden.
Denna speciella, nordliga övärld har präglat deras konstnärliga verksamhet genom åren.
– Kallfjärden är ett bra namn, för det kan vara hela Bottenviken, ett fysiskt och mentalt tillstånd för oss som bor i denna norra del av världen.