Simon Matti, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, medverkade i onsdagens direktsändning från Mediehuset, apropå Lenita Ericsons avgång och partiets hantering av de interna konflikterna.
Han uttryckte bland annat att det i sig inte är konstigt att ett kommunalråd kan motarbetas av en partiledning och att maktstrider alltid förekommer.
– Partierna är inte interndemokratiska bara för att de verkar i en demokratisk kontext. Tvärtom är det välkänt att stora partier som S utvecklas till toppstyrda oligarkier.
Matti menar därför att den intressanta frågan inte är att det verkställande utskottet hade synpunkter på Lenita Ericson, utan snarare varför?
– Vad har de varit missnöjda över kring Lenitas ledarskap och framtoning? Om man lyssnar till vad hon själv säger ville hon föra en tydligare dialog med medborgarna, vara mer inlyssnande och transparent.
S-källor har tidigare beskrivit två tydliga falanger inom S – en konservativ och en mer progressiv, nytänkande – och den sprickan har påverkat partiklimatet.
Matti beskriver den konservativa sidan som ”falangen som inte vill vinna val”.
– Inför förra valet var det stor kritik just mot att S var inte var tillräckligt inlyssnande, att de körde över meningsmotståndare och kommunmedborgare – och det resulterade i ett tapp på drygt elva procentenheter.
– Att man inte tar intryck av det och försöker göra saker bättre nu, är intressant utifrån mitt perspektiv, säger Matti.
Samtidigt kommer Ericsons avhopp precis inför folkomröstning om skolans framtid den 8 november.
Statsvetaren tror att folkomröstningen påverkas av S--krisen – och han ser två tänkbara scenarion:
1. Uppgivna väljare
– Somliga känner en större uppgivenhet nu, då Ericsons avgång tas som intäkt för att S inte är intresserade av att lyssna överhuvudtaget. Dessutom har partiet skapat ett Alternativ 2 som är poänglöst ur folkomröstningsynpunkt.
2. Folkomröstningen som opinionsmätning
Den andra möjliga reaktionen, enligt statsvetaren, är att S-krisen och de interna konflikterna uppmuntrar fler Luleåbor att lägga sin röst på Alternativ 1 – bara för att visa missnöje gentemot partiet, oavsett inställning i skolfrågan.
– Det kan innebära en sporre för människor att gå ut och rösta, för att markera att de inte accepterar ett ledande parti i Luleå som är ovilligt att föra dialog med medborgarna.
En slags opinionsmätning kring partiets ställning?
– Det kan bli så. Framförallt givet hur Alternativ 2 är formulerat. Enligt det ska väljarna strunta i hur partiet gör, bara ge fortsatt förtroende för S att styra vidare i en ”Vi vet bäst”-anda. Det är egentligen essensen av Alternativ 2.
De som står på folkinitiativets sida är också de som tyckte att det var positivt att Lenita Ericson blev kommunalråd.
– Hon stod för att ”skynda långsamt”, föra dialog och förankra besluten, i stället för att peka med hela handen och vandra över lik. Nu kan fler känna att man måste rösta, för att verkligen visa att man inte accepterar sossarnas ”egenmäktiga förfarande” längre.
Men det första, mer uppgivna scenariot är lika troligt, menar Matti.
– Många känner nu ”Vad var det vi sa – sossarna är ändå inte intresserade kring vad vi tycker” – och då får vi ett förtroendetapp för politiken i stället, säger statsvetaren Simon Matti.
Fotnot: Vissa av Simon Mattis citat hämtas från en telefonintervju innan onsdagens livesändning.