Det här är traditionsfyllda marsipangrisar. 1984 skapades de första och många är de konstelever som fått åka på studieresor för pengar från försäljningen.
Produktionen är i full gång för årets marsipangrisar. En tradition med början redan 1984 då de första Sunderbygrisarna skapades.
– Vi gör det här för att det är kul, men också för att vi ska åka på en studieresa i konsten namn för de här pengarna. Det är en viktig tradition här på skolan, säger Agnes Schönbeck, som går första året på konstskolan.
Det är tre sorters marsipangrisar de skapar, julgrisen, kärleksgrisen och så styggrisar eller fräckisar, som de också kallar dem.
– Jag tycker det är mysigt att vara här och så vill jag åka med på studieresan. Jag har gjort det här två år tidigare också, 2013 och 2014, så det är ett tag sedan, men nu läser jag skolans yrkeskonstlinje, säger Nicolina Sundström.
"Jag gör pridehalsdukar till kärleksgrisarna för jag tycker det är viktigt att visa att det finns kärlek för alla", säger Nicolina Sundström som hoppas studieresan går till Berlin där det finns gatukonst.
Vid en bord sitter Daniel Sandgren och tar emot de grisar som Sofia Nilsson doppat i choklad innan de går vidare mot dekorationen. Han går andra årskursen vid konstskolan.
– I skolan har jag nu fått prova på att sätta upp min egen väv så jag kan väva. Det jag lär mig här på skolan kanske inte leder till något jobb, fast det beror kanske på hur mycket entreprenör jag vill bli, säger han.
"Ibland vet man inte vad som händer i livet. Plötsligt börjar man göra marsipangrisar", säger Olga Nilsson.
– Det är svårt. Det är konst, griskonst, säger Olga Nilsson och skär loss några bitar marsipan. Formar dem till små grisöron och sätter fast dem på grisen.