Maria Broström berättar att både hon, dottern Majlis och hela familjen är ute ur den mörka cancertunneln.
Den här soliga januariförmiddagen har tvååriga Märta krupit upp i farmor Anneli Mettävainios knä. Tillsammans tittar de på något i hennes mobiltelefon.
Samtidigt leker storasyster Majlis i familjens villa på Mjölkudden i Luleå.
Rätt snart har Majlis funnit tryggheten i mamma Maria Broströms trygga famn samtidigt som pappa Per Mettävainio förbereder dagens lunch inne i köket.
Familjen har tre tuffa år bakom sig.
Nu ser familjen fram emot ett ljust 2025.
Den här soliga januariförmiddagen har tvååriga Märta krupit upp i farmor Anneli Mettävainios knä. Tillsammans tittar de på något i hennes mobiltelefon.
När Majlis var fyra år fick drabbades hon av leukemi. Sedan följde en extremt påfrestande behandling med starka cellgifter som bröt ner såväl sjuka som många av de friska cellerna. Knappt ett halvt år efter att Majlis fått sitt cancerbesked upplevde Maria en orkeslöshet kombinerat med förstoppning. Läkarna sa först att det hörde ihop med graviditeten och med den situation de befann sig i, där Majlis var svårt sjuk.
– Jag hade ju bitvis jätteont. Men allt fokus låg ju på Majlis och att bli mamma för andra gången, berättar hon.
Familjens egna bilder från sjukdomstiden.
Familjens egna bilder från sjukdomstiden.
Familjens egna bilder från sjukdomstiden.
Knappt fem månader efter att Maria och Per fått Märta fick Maria en förklaring till varför hon hade så ont i magen och var så trött. En rad undersökningar gjordes, och hon fick veta att hon hade ändtarmscancer.
– Jag märkte att jag sköt ju som bort Märta. Jag ville som inte att hon skulle fästas vid mig, säger Maria.
När hon sitter där i soffan den här vackra januaridagen och tänker tillbaka kommer tårarna.
– Jag ville inte ha kärlek till ett till barn om jag skulle gå bort. Och jag ville inte att hon skulle ha kärlek till mig om jag ändå bara skulle försvinna. Det var hemska känslor. Det var så jobbigt, säger hon.
Maria Broström berättar att både hon, dottern Majlis och hela familjen är ute ur den mörka cancertunneln.
I dag har lilla Märta både en frisk storasyster och en frisk mamma.
Sedan fortsätter hon:
– Det var det som jag var mest rädd för när jag fick cancerbeskedet. Att behöva lämna våra barn. Att inte kunna vara den som finns där i deras vardag. Vara den som tar dem till träningen, hämtar på skolan och på dagis. Och är deras trygghet. Att finnas där ifall de blir dåligt behandlade. Att kunna skydda dem. Att känna att jag stötte bort mitt barn och inte gav det kärlek. Som för att skydda henne. Det var hemskt, säger hon och torkar tårarna.
Familjens egna bilder från sjukdomstiden.
Majlis kryper upp i famnen för att trösta sin mamma.
– Jag hade inte samma ork för Märta som jag hade med Majlis. Jag var så trött och jag hade så ont, säger hon.
Efter många besök och tuffa behandlingar på Universitetssjukhuset i Umeå är både Maria och Majlis färdigbehandlade.
Och med gott resultat.
Maria Broströms berättar hur tacksam hon är för all den hjälp som hon och familjen har fått. Inte minst den som hennes föräldrar och maken Pers föräldrar har ställt upp med.
Per Mettävainios pappa Staffan Mettävainio har tillsammans med hustrun Anneli bitvis bott hemma hos familjen när behovet av hjälp med barnen och vardagen har varit som störst.
Efter den tunga cancertiden kommer Maria Broströms och maken Per Mettävainio snart att få åka på en mycket efterlängtad solsemester tillsammans med döttrarna Majlis, 6, och Märta, 2.
– Majlis kommer att få gå på en uppföljning där hon får veta mer om den sjukdom hon har haft samt vad mediciner och händelser kan ha gjort med henne psykiskt och fysiskt. Hon kommer ju att gå på kontroller ända till dess att hon är 18 år. Men det blir ju med ganska långa mellanrum, berättar Maria.
Maria fick en stomi under tiden som hon behandlades. I början av vintern togs den bort och veckan före jul fick hon en tidig julklapp.
– Det finaste brev man kan få. En av de läkare som har behandlat mig skrev och meddelade att man inte kunde se några fjärrmetastaser eller att det skulle ha hänt något i operationsområdet, berättar hon.
Nu planerar familjen att åka utomlands till Gran Canaria.
– Vi har bokat in en resa tillsammans. En vecka. Det gör vi med pengar från en insamling som min syster Carolin och min barndomsvän Stina startade. Det känns som att vi behöver det, säger hon.
Majlis, som blev klar med sin behandling den 1 juni, visar sin lekpark i hemmet där hon med ledighet och kraft går med händerna längs den stege som finns monterad under taket. Det glittrar i hennes ögon och både hon och lillasyster Märta är fulla av liv.
Maria Broströms, 35, opererade bort sin tumör för ett år sedan. Nu är också stomin borttagen – och cancern är av allt att döma borta.
Majlis som blev klar med sin behandling den 1 juni visar sin lekpark i hemmet.
Märta som snart är två år och fyra månader bjuder på ett leende som kan får ett helt isberg att smälta.
Du har hela tiden skrivit öppet på sociala medier om din och Majlis situation?
– Ja. Det har varit ett sätt att bearbeta allt. Jag väntade också alldeles för länge med att kolla upp mina symptom. Och om jag genom mitt skrivande kan medverka till att andra är mer uppmärksamma så har jag ju gjort något bra av det. Det är så jag tänker.
Har öppenheten lett till någonting annat som är positivt?
– Den har bland annat lett till att vi har fått kontakt med andra som är i liknande situation som oss. De har delat sina erfarenheter och varit ett stöd.
Hur mår du och Majlis i dag?
– Bra. Jättejättebra. Jag är så himla glad. Och jag tackar verkligen för varje ny dag som jag får. Att bara får mysa med mina barn. Och ta hand om dem. Sedan allt det vanliga i livet. Kunna gå till kompisar. Och äta middag tillsammans. Ta ett glas vin. Träna. Jamen allt. Och att få jobba. Det älskar jag också.
Glädjen går inte att ta miste på när Maria Broströms och maken Per Mettävainio samlas i soffan tillsammans med döttrarna Majlis, 6, och Märta, 2.
Glädjen går inte att ta miste på när Maria Broströms och maken Per Mettävainio samlas i soffan tillsammans med döttrarna.
Glädjen går inte att ta miste på när Maria Broströms och maken Per Mettävainio samlas i soffan tillsammans med döttrarna.
Vad hoppas du från 2025?
– 2025 önskar jag att vi får vara en vanlig familj där jag och Per kan leva mer som gifta än att bara vara partners som försöker få vår familj att överleva. Och att få leva ett liv som alla andra får leva.