När vännerna träffas runt Maria Pekkaris köksbord i Råneå avlöser skratten varandra.
Andreas Pelli tar gitarren och provar några nya riff – och plötsligt har ett embryo till en ny låt fötts.
– Skravelholmen bygger mycket på att ha kul, säger Maria Pekkari.
Hon har rötterna i Tärendö i Tornedalen och har arbetat som musiker i Råneå församling sedan år 2000.
– Hur många psalmer jag har spelat och sjungit? Ja, det kan man nog undra. Men det är många, säger hon lugnt.
I 24 år har hon också varit den som har hållit i barn- och ungdomsmusiken och där sått hundratals små musikaliska frön.
– Det var väl också där med barnen som vi började att improvisera fram melodier. Det var kul. Mycket glädje i det. Den gav mig själv en skjuts. Jag har väl inte sett mig som någon kompositör men jag provade och sedan har det blivit rätt många låtar, säger hon.
Det är hon och Andreas Pelli som skriver gruppens musik. Båda har rötterna i Tornedalen och Maria Pekkari har också sjungit flera sånger med texter på meänkieli.
– Jag har tonsatt texter skrivna av Anette Kohkoinen och sjungit på meänkieli fast jag egentligen inte vågade. Helt klart ett fantastiskt sätt att återta mitt språk. Men det mesta som vi gör är ändå på svenska eller engelska, säger hon.
I dag har gruppen ett 20-tal egna sånger som de blandar upp med material som andra artister har skrivit.
– Vi kör det vi gillar. Det blir en blandning och vi gillar det. Det är som sagt glädjen i att spela tillsammans som är det centrala, säger Sofia Lindbäck.
– Hur man ska beskriva våra låtar? Ja, kanske ett slags svensk 90-talssoul. Med inslag av blues, rock och gospel. En rätt salig blandning, inflikar Maria Pekkari.
En av Pekkaris första sånger heter "Blek novembersol" och hon fick idén på väg till jobbet. Texten som handlar om att någon går förlorad låg framme på köksbordet när en av hennes söner kom hem:
– Han läste och undrade spontant, mamma är det cancer, säger hon och skrattar lite vid minnet.
Hon fick lugna sin son och skrev sedan om den lite så att den inte blev fullt lika allvarstyngd.
– Men det var ju också en sång där jag inte väntade. Jag bara bestämde mig för att nu så s k a den bli färdig, säger hon.
Förutom hon och Andreas Pelli består Skravelholmen av Sofia Lindbäck på sång och Björn Markinhuhta på trummor. Alla fyra bor i Råneå.
Forsbergs gamla handelsbod i Gunnarsbyn har utvecklats till en spännande musikalisk scen som de senaste somrarna har bjudit på en rad intressanta liveframträdanden. Skravelholmen var sist ut innan scenen stängdes för säsongen. Och Skravelholmen avrundade sommaren på bästa tänkbara sätt.
– Vilken härlig kväll. Att få vara där och spela och njuta av sommaren. Fast visst kände man att pulsen gick upp lite när man såg att det fanns flera jätteduktiga musiker i publiken, säger Sofia Lindbäck.
Innan eftermiddagen är slut och vännerna i Skravelholmen har skilts åt har en ny sång sett dagens ljus.
– Vi är ju inga världsmästare. Utan vi gör det här för att vi tycker om det, säger Andreas Pelli.
– Det är en utmaning att sjunga egna låtar med ord och melodier som ingen annan har hört förut. Att få till det tillsammans. Jag har ju sjungit i kör rätt länge men att sjunga så mycket solo i ett band är…ja, det är en utmaning. Det är någonting annat. Någonting nytt. Som jag verkligen gillar, säger Sofia Lindbäck.