Den första kontakten med varandra skedde via ett stön. Hasse Johansson jobbade med en dokumentär om brottning och Nicke satt i ett kontor intill redigeringsrummet där filmen klipptes.
– Det enda jag hörde var en sekvens som de klippte om tusen gånger och den innehöll en massa stön från Tomas Johansson tror jag det var, säger Nicke Nordmark och skrattar tillsammans med vännen och kollegan Hasse Johansson.
De är radarparet som gjort drygt trettio grävande reportage tillsammans sedan det där första stönmötet 2004.
– Jag hamnade på Uppdrag gransknings redaktion just efter den där brottarfilmen blivit klar och då hade Nicke redan varit på redaktionen i tre år, berättar Hasse Johansson.
När Uppdrag granskning drog igång i etern 2001 var Nordmark som sagt på plats, då som researcher. När Hasse kom in som reporter fann de rätt snabbt varandra och började spåna på idéer. Den första var lite lik filmen Erin Brockovichs innehåll, där Julia Roberts avslöjar en miljöskandal.
– Men, nej, den idén blev det inget av. Den skrotade vi efter tre veckor, säger Hasse och lutar sig bakåt på pallen i den lilla pigkammaren de hyr, högst upp i Bergströmska gården, mitt i Luleå.
Det är här de huserar med det företag de startade tillsammans för tre år sedan, Knowman media. De kände att de, efter 11 år ihop på Uppdrag granskning, hade råg i ryggen och nog med erfarenhet i bagaget för att starta eget.
– Det lyckades sammanfalla med att Nyhetsbolaget hörde av sig och ville knyta oss till Kalla fakta. Så, det är där vi jobbar i dag.
Skillnaden Uppdrag granskning och Kalla fakta emellan är dels antal program per år, Uppdrag gransknings sänder mer än dubbelt så många som Kalla fakta. Dessutom har ena parhästen gått och blivit programledare.
– Det är väl egentligen inget jag eftersträvat, men när frågan dök upp kände jag att jag hakade på. Arbetet som programledare innebär främst att bolla tankar med de andra reportrarna kring deras reportage och hur vi ska sätta formen för det hela. Det tar ungefär 40 procent av min arbetstid.
Den delen gör Nicke från Stockholm så han pendlar mellan hemstaden Luleå och huvudstaden. Hasse är född och uppvuxen i Kiruna men hamnade, efter ett par år på bland annat Nordnytt i hemstaden under 1990-talet, på vildmarksredaktionen i Luleå.
– Våra arbetsdagar går på ungefär som de alltid gjort. Vi spånar på reportage och har flera igång samtidigt. Jag och Nicke har ett landsbygdsfokus, vi berättar mer än gärna historier utanför storstäderna. , berättar Hasse.
Den röda tråden i deras arbetsliv har alltid varit att berätta historier. De är inga nyhetsreportrar som drivs av snabba publiceringar utan vurmar båda två för de djuplodade reportagen, de som handlar om psykologiska frågor som benar ut hur en människa fungerar och handlar i olika situationer.
– Frågan är ju ofta varför. Hur kan en människa göra på det här viset? Och allt mer, fokuserar vi på kvinnors situation. Hur maktförhållandena ser ut i samhället och den orättvisa som råder, säger Nicke.
Det har synts inte minst i reportaget om våldtäktsoffren i Bjästa, reportaget med namnet ”Män som näthatar kvinnor”, båda sända under deras tid på Uppdrag granskning och nu senast i januari då de i Kalla fakta berättade om Sannah, ännu en kvinna i raden som utsatts för mäns våld.
– Vi pratar regelbundet med Sannah än i dag. Det blir liksom så att reportage hänger kvar. När man kommer så nära människor som vi gör, och får det förtroendet, lever de vidare inom en väldigt påtagligt, berättar Hasse och vi kommer in på det reportage som skakat om de båda allra mest.
Det döptes till Mardrömmen och handlade om ett föräldrapar i Sandviken som misstänktes för sexuellt utnyttjande av sina egna barn.
– Det berörde oss så otroligt starkt. Har man som vi, barn själva, kan man lätt sätta sig in i vilken mardröm det måste vara att beskyllas för något sådant.
De var på plats när paret via högtalartelefon fick veta domen.
– De friades och jag kan säga att stämningen i det rummet då var fullständigt kompakt. Jag hade en kamera i hand för vi skulle filma det hela ur olika vinklar men se det jag fångat in gick aldrig att använda. Filmen var helt skakig, säger Nicke.
Att så påtagligt komma innanför huden på människor är ett privilegium och ett enormt förtroende berättar de. Att få gå till botten med fängslande historier.
– I dag är det ju så att människor sällan ser program direkt när de sänds utan de väljer själva ut vad de konsumerar och ser det via webben. Så det gäller att man har något som fångar dem, menar Hasse.
De sitter båda två frekvent framför serier och filmer på Netflix och HBO och inspireras starkt. Så pass att de just nu formar idéer kring framtida produktioner, och då med fiktionen med i bilden.
– Just nu kör vi dokumentärt rakt av men tänk att få gå in i psykologiska dilemman utifrån fiktiva scenarion, säger Nicke och får något drömskt i den annars så skarpa blicken.
Hasse håller med.
– Det enda vi vet är att vi drivs av berättandet, och att göra det i nya former vore häftigt.
Okej, det där vill man ju gärna veta mer om. Något ni kan avslöja här och nu?– Näpp, svarar Nicke medan Hasse ler.
Men handlar det om något vi kan få se nästa år eller om typ fem år?– Ja men säg att det är inom en femårsram, helt klart, slår Nicke fast och pillar lite finurligt på snusdosan.
Att de bröt sig ut ur anställningsformen och istället drog igång en egen firma var mycket för att de har varandra och samma sorts vilja framöver i arbetslivet.
– Det har dessutom frigjort tid till annat. Det ska man inte sticka under stol med, att det finns fördelar med att vara sin egen, säger Nicke.
Samtidigt menar han att det finns en fara när journalistiken allt mer görs av frilansar och inte styrs utifrån samarbete och sovring på en redaktion.
– Det är hur viktigt som helst att ha flera människor med i processen så man inte blir blind på sitt eget perspektiv. God journalistik är ofta kommen ur en kollektiv process.
Hasse och Nicke arbetade från start med att vara ett team, trots att arbetsordningen då på Uppdrag granskning var att man delade upp reportrar så att de var och en drev sitt projekt.
– Det där gav vi fanken i. Vi körde på oss två och menade att materialet blev betydligt bättre av att ha fler hjärnor som jobbade sig igenom det. Det där kom sedan att bli mer regel än undantag på Uppdrag granskning för att man såg att det var viktigt kunna ha draghjälp av någon, berättar Hasse.
I dag har deras bolag bara fokus på Kalla fakta där de kontrakteras för två år i taget och just nu är mitt i ett kontrakt. De gör två program av de 12 som Kalla fakta sänder totalt per år. Men som sagt, de filar på idéer som handlar om annan sorts berättande nu. Så håll utkik, man vet aldrig i vilken form de dyker upp framöver, det skapande radarparet från Luleå.