Att avbilda månen är ingen större konst. För konstnärer är det i stället ljuset, dess sken och speglingar, som fascinerar.
Få har lika flitigt och hängivet försökt fånga det som Abraham Pether (1756-1812), kallad ”Moonlight” Pether.
Han var född i Chichester och studerade för den aktade George Smith. Med tiden blev Pether själv så skicklig på just månbelysta naturscenerier att han fick smeknamnet ”Månsken”.
Han var även musiker och vetenskapligt skolad. Bland annat konstruerade han mikroskop och teleskop. Delvis därför ansågs han extra skicklig på att korrekt återge astronomiska förhållanden.
Flera av hans verk har motiv från Venedig. Ännu fler visar Londonmiljöer, med månskenet speglat i floden Themsen. Till och med på Trafalgar Square lyckades han hitta speglingen i den stora fontänens vatten.
Några av Pethers mest berömda verk heter ”Månsken”, ”Skepp i brand i en storm på natten” och ”Vesuvius utbrott”. På Victoria and Albert Museum finns hans ”Windsor Castle i månsken”.
I hans fotspår följde sönerna Sebastian (1790–1844) och Henry (1800–1880). Också de båda blev framstående i fråga om att återge månbelysta scener.
Till månskensmålarna räknas också en svensk-tysk. Caspar David Friedrich (1774–1840) föddes i Greifswald i dåvarande svenska Pommern. Han blev en av romantikens mest prominenta målare av landskap, flera av dem i månsken.
Ett ofta framlyft verk är ”Två män betraktar månen”, med herrarna i nattmörker intill en väldig, lutande ek med grovt grenverk.
På ”Månen över vattnet” ses tre personer på en klippa studera månen bakom nattliga skyar.
Friedrich ingick i den första generationen av mer fria konstnärer, mindre beroende av resursstarka mecenater än tidigare.
En samtida var nationalromantikern Johan Christian Dahl (1788–1857), ”den första norske bildkonstnären av rang”. I hans rika produktion ingår bland annat ”Månuppgång över Europa”, ”Neapelbukten i månsken”, ”Larviks hamn” och ”Dresden om natten” - alla tavlor där månskenet speglar sig vackert i vatten.
Parallellt med Friedrich och Dahl verkade Christoffer Wilhelm Eckersberg (1783–1853), han i sin tur titulerad ”den danska målarkonstens fader”. Också han tyckte om motiv i månsken.
Romantiken på 1800-talet var månens mest lysande epok. De stilla månbelysta landskapen passade perfekt till tidens strömningar och känslor. Som symbol förblev månen stark, även om det gick mot en brytningstid med den elektriska belysningen på väg att ta över som ledande ljus i människornas mörker.
Som motiv hade månen länge fascinerat. Redan i gamla egyptiska tempel fanns månen avbildad och på målningar av Kristi korsfästelse är den belysta planeten ofta med. Månskäran är för övrigt symbol för islam.
Tidigt på 1600-talet gjorde Galileo Galilei teckningar för att beskriva månens skrovliga yta. En delvis samtida var den holländske mästaren Aert van der Neer (1603–1677) som bland annat målade kanallandskap i månsken.
Möjligen står månen nu inför en renässans inom konsten.
Japanen Yusaku Maezawa köpte första biljetten till den resa runt månen som Teslabossen Elon Musk planerar via sitt rymdföretag Space X.
På den färden vill Maezawa ha med sig ett gäng konstnärer. Den extraordinära upplevelsen ska inspirera dem till en ny sorts konst, som en del av konstprojektet #dearMoon.
Maezawa hoppas på ”mästerverk som kommer att inspirera drömmaren inom oss alla”.
En konstälskare är han. På en auktion köpte han verket ”Untitled” av Jean-Michel Basquiat (1960-1988) för nästan en miljard svenska kronor – fast på det finns inte månen med.