"Man blir lite nojig"

Dagarna efter det brutala rånet ringde folk till Rolf Ling, 62, för att ge honom stöd.I dag har han alltid dörren låst.Det har gått två månader - och brottslingarna går fortfarande fria.

Foto:

LULEÅ2008-05-16 06:00
God vän är alltid välkommen, står det på bonaden i det lilla köket på Assistentvägen i Luleå.
Sjukpensionären Rolf Ling sitter framför broderiet. Han tittar i köksbordet och säger:
- Jag har blivit lite försiktigare och fått nya lås. Nu ser jag till att dörren alltid är låst, och kollar den extra mycket. Man blir lite nojig.
Maskerade män
Han tänker tillbaka till måndag den 11 mars, klockan 21.30, då Rolf Ling tittade på "Klass 9 A". Fyra maskerade män krossade rutan i hans altandörr, tog sig in, övermannade honom och stal mediciner och kontanter. Han kom undan utan fysiska skador.
Att ordna nytt Visakort, färdtjänstkort och legitimation gick ganska enkelt. Att ordna ny trygghet är svårare.
- Ibland har jag tänkt att jag ska flytta. Men det vill jag inte. Det är som att ge upp. Och det är bra att bo i markplan. Vid midsommar har jag sol fram till klockan två på gräsplätten på baksidan. Då kan man sola.
Flera poliser ryckte ut till tvåan på Porsön. Men de kunde bara beskåda den krossade rutan, oredan och spåren i snön. Männen kom undan. Och de är fortfarande på fri fot.
Inga fingeravtryck
- Nu är utredningen vilande såvida jag inte kommer med någonting nytt. Men jag kan som inte komma med någonting nytt, säger Rolf Ling, som tycker att han berättat allt han kan komma på.
- Konstigt att polisen inte tog några fingeravtryck eller tittade på fotspåren eller något. Jag tror inte att de sätter dit någon för det här.
Han berättade om det som hänt honom i NSD två dagar efter händelsen, och telefonen började att ringa efter att artikeln publicerats.
- Första dagarna var det kompisar som tyckte att det som hänt var för djävligt. En del okända har också kommenterat det. Dessutom fick jag blommor av min systerson.
Sista julklappen
Rolf Ling bläddrar i sin tätskrivna dagbok. Där har han anteckningar om rånet och det som hänt efteråt. Det som kanske kändes hårdast att förlora var munspelet.
- Det var den sista julklapp som jag fick av min fru vår sista jul tillsammans.
Frun Gunilla dog 2003 i samband med en fallolycka.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om