Hej Nicke,
Jag har en fråga som verkligen är jobbig för mig att ta tag i. Jag har en flickvän sedan tre år tillbaka, jag är skild sen tidigare. Vi har inga barn ihop men jag har två döttrar och hon har en son, de är alla mellan 14-17 år gamla.
Jag och mitt ex skilde oss för att hon var otrogen och det gjorde mig galen. Jag var svartsjuk redan innan men det blev helt galet. Jag har nu fastnat i samma mönster; kollar min flickväns telefon när hon lämnar den i köket och jag tror alltid att hon skriver till någon annan när hon har med telefonen på exempelvis toaletten.
Jag försöker att inte fråga ut henne när hon är sen från jobbet, men hon märker att något är fel och så blir vi osams. Hon säger att hon inte varit otrogen, men HUR ska jag kunna lita på det??
Är det inte rimligt att hon ska bevisa för mig att hon är trogen? Att hon verkligen inte pratar med några andra, är det verkligen för mycket begärt?
Förvirrad man, 47
Svar:
Hej!
Du är verkligen inte ensam om att känna svartsjuka och att försöka slippa det genom att kontrollera din sambos telefon eller var hon befinner sig. Svartsjukan är ett riktigt svårt problem i många relationer och jag ska försöka ge dig några tankar för att lindra ditt lidande, och för att din sambo ska slippa ditt kontrollerande och skadliga beteende.
Svartsjuka kommer från rädslan att bli lämnad, ensam och övergiven, och det är en mycket stark rädsla hos många, som är beredda att göra väldigt mycket för att slippa. Men det finns hopp, det är viktigt att du och din sambo känner det. Du kan lära dig minska kraften i svartsjukan.
Först och främst behöver du inse och helt och hållet ta ansvar för att det är du som har ett problem, och det är du som behöver göra vad du kan för att lösa det. Du är 100% ansvarig för ditt agerande, oavsett vad du tycker att hon gjort eller inte gjort. Det är inte hennes ansvar eller skyldighet att rapportera sina konversationer eller vilka hon träffar. Hon är en fri människa som har rätt att leva på det sätt hon vill.
Vad är det du är mest rädd för egentligen, på djupet, om du tänker efter? En kärleksrelation innebär att utsätta sig och vara sårbar. Det finns aldrig hundraprocentiga garantier. Om du fortsätter med kontrollerandet, vad kommer det leda till? Vad är tillräckligt med kontroll för att du inte ska känna minsta lilla rädsla eller ilska? Ångesten du känner kan vara jättejobbig, men den är faktiskt inte farlig, och du kan lära dig att hantera den, eventuellt med stöd från professionella.
Den där starka emotionella kraften som drabbar dig och driver dig att agera är en plåga som du behöver hjälp med, och din sambo lider också av det. Förutom att du blivit bedragen tidigare, varifrån tror du att din svartsjuka kommer ifrån? Vad har du upplevt tidigt i livet där du känt dig övergiven eller lämnad ensam med svåra känslor?
Ju mer du förstår om dig själv, desto lättare att ändra beteenden och strategier. Varifrån kommer dina katastroftankar? När började du tänka i de banorna och varför? Du behöver lära dig att resonera rationellt med dig själv, bryta ned tankarna i mindre beståndsdelar och inse att det värsta du tänker, sannolikt inte alls är det som händer.
Om du vill gå vidare och ta ditt ansvar, så behöver du våga utsätta dig för några situationer som normalt triggar din svartsjuka, och INTE agera som du gjort hittills. Din sambo ska inte ge efter för dina krav på kontroll. Du behöver klara av att hantera stressen och ångesten genom olika övningar, och sedan känna lugnet det medför att du lyckades.
Fortsätt att utsätta dig gång på gång, och du kommer känna att det blir lite mindre dramatiskt över tid. Att känna att du faktiskt kan hantera smärtan och ångesten ger dig ett självförtroende som är lugnande.
Till sist, för att svara på din fråga: Ja, det är för mycket begärt att hon ska bevisa för dig att hon inte är otrogen. Däremot förstår jag att du kämpar och vill få känna dig älskad, trygg och säker på att inte bli sviken igen. Du behöver fråga dig själv varför du behöver så mycket trygghet, och på vilka andra sätt du kan känna det. Vad skulle hända om du istället pratade med din sambo om dina rädslor och bad henne lyssna och förstå istället för att kräva av henne att hon ska forma sig efter ditt lidande? Och vad händer om du skulle lyssna på hennes behov av frihet?
Lycka till!