Jennie Carlbom med barnen Jackson, snart tio månader och Amadeus, tre år, hade en jobbig upplevelse i samband med första förlossningen. Andra gången fick hon revansch.
NSD träffar mammorna på Mötesplatsen för barn och föräldrar i Luleå för att fråga om deras erfarenheter av den förlossningsvård som nu får kritik av revisionen.
Jennie Carlbom är här med sonen Jackson, tio månader, och Amadeus, tre år. Upplevelserna från när hon födde dem är helt olika.
– Den första var väl enligt boken, men det mesta skedde utom min kontroll. Andra bestämde åt mig.
Hon har diabetes typ 1, vilket kan vara en risk. Allt slutade väl för henne och barnet, men det som hände efteråt kändes svårt.
– När jag hade fött mitt barn så togs han till neonatalavdelningen för att han var väldigt medtagen och det visste jag kunde ske. Men det jag inte var förvarnad om var att jag skulle bli ensam. De tog honom och gick iväg, min man följde med och jag var ensam i förlossningsrummet i kanske en timme med all ångest.
Själv hade hon ingen aning om hur barnet mådde och fick ingenting veta.
– Personalen kom bara in någon gång och kollade blodsockret på mig och hämtade en filt eftersom jag skakade så.
Efteråt frågade hon hur det kunde bli så, men fick inget ordentligt svar, mer än "oj det tänkte vi inte på".
– De gjorde väl egentligen inget fel, utan det hade bara med kommunikationen att göra. Men för mig blev det traumatiskt och det har varit jättejobbigt efteråt. Jag fick en förlossningsdepression och det påverkade anknytningen till mitt första barn i början.
Inför andra förlossningen pratade hon med personalen i förväg om att hon inte ville bli lämnad ensam.
– Det blev världens revansch, en jättehärlig förlossning med jättebra personal. Det helade mycket.
Vad är viktigt för dig när du föder?
– Kommunikationen, att veta att personalen finns där, att de lyssnar på mig och att jag lyssnar på dem.
Mammorna Jennie Carlbom med Jackson och Amadeus, Petra Enbuske med Noah och Elias och Ingrid Lieber med Clara träffas på Mötesplatsen för barn och föräldrar i centrala Luleå.
Ingrid Lieber fick dottern Clara för tio månader sedan. Det enda hon oroade sig för innan var att det skulle bryta ut en ny våg av Covid-19 så att hennes sambo inte skulle få vara med.
– Men allt gick bra, så jag har bara hyllningar. Jag tycker att de gjorde ett fantastiskt jobb. Ändå var det på påskdagen när det kanske är svårt att få ihop bemanningen.
Hon jobbar själv inom vården som läkare på psykiatrin så hon trodde inte att hon skulle kunna slappna av, men det kunde hon.
När andra barnet Noah föddes gick det bra, men när Elias föddes för tre år sedan kände Petra Enbuske att hon inte blev tagen på allvar.
Petra Enbuske födde Elias 2021 och Noah i december 2023. Båda barnen har mått bra när de fötts, men första förlossningen var en svår känslomässig påfrestning.
Vattnet gick hemma, så hon och sambon åkte på kontroll på morgonen och därefter blev de hemskickade igen.
Under dagen tilltog värkarna och de åkte in igen för kontroll. Eftersom det var under pandemin fick hennes sambo inte följa med in på förlossningsavdelningen förrän hon var inskriven. Denna gången stannade hon i ungefär en timme.
– Personalen sa att det inte var riktigt dags ännu, utan föreslog att jag skulle vila på patienthotellet.
Hon fick med sig en sovdos – en kombination av starka värktabletter och sömntabletter – och så skulle hon få komma tillbaka till förlossningsavdelningen på kvällen.
– Jag tog sovdosen, men hade ändå starka värkar. Det stannade aldrig av.
Hon ringde återigen till förlossningen men blev uppmanad att fortsätta sova några timmar till.
– Jag fick inte vila någonting, utan det tilltog och till slut hade jag krystvärkar. Min sambo ringde till förlossningen och sa att nu måste vi verkligen få komma.
När hon slutligen kom in var hon helt öppen och efter 45 minuter var han född.
Det hon burit med sig efteråt är känslan av att inte bli tagen på allvar.
– Just där och då var det inga problem, men när jag blev gravid igen blev det jättejobbigt, berättar hon och tårarna kommer.
Petra Enbuske med sonen Noah som är född i december.
Hennes barnmorska på hälsocentralen tog det på allvar och skrev ett brev till förlossningen.
– Ett tag in i graviditeten kändes det ändå ok.
Värkarna startade hemma denna gång och när de blev tätare ringde hon till förlossningen.
– De sa att det är bara att komma när du känner för det. Jag åkte dit och blev inskriven direkt och blev jättebra omhändertagen.
Vet du vad det kan ha berott på att det blev som det blev första gången?
– Jag fick en känsla av att de kanske inte riktigt hade tid. De sa att "vår förlossningskoordinator föreslår att du ska vila några timmar". Var det att de på riktigt tyckte att jag behövde vila, eller att de inte hade folk?
Vad är viktigt för dig när du föder?
Mammorna Jennie Carlbom med Jackson och Amadeus, Petra Enbuske med Noah och Elias och Ingrid Lieber med Clara träffas på Mötesplatsen för barn och föräldrar i centrala Luleå.
– Att man blir tagen på allvar och att får känna sig trygg. Nu var det ju pandemi, men annars att man får ha med sig en anhörig.