På fredagen inleddes rättegången om mordet på åttaårige Tintin, för några dagar sedan erkände pappan via sin advokat att han bragt sin son om livet.
Då och då hörs en snyftning i åhörarsalen som är fylld till sista plats. 30 minuter in i rättegången avbryter domaren för en första paus, ansträngningen blir för mycket för Tintins mamma.
Tidigt under rättegången meddelar advokaten, Marcus Lodin, att pappan inte tänker berätta om vad som hände i lägenheten den dagen.
– Han anser att bevisningen talar för sig själv, det råder ingen tvekan om att han är gärningsmannen, säger Marcus Lodin.
Under åklagarens anförande rör pappan inte en min, han tittar uppmärksamt på bilderna hon visar från brottsplatsen.
Inte heller rör han en min då målsägandebiträdet Camilla Orefjärd visar en bild på en sprudlande glad Tintin och berättar om hur mycket pojken såg fram emot sitt nioårskalas, om hur han redan bjudit in alla sina vänner och bestämt att de skulle ha Fifaturnering och baka minipizzor.
– Tintin längtade tills han skulle börja tredjeklass, han drömde om att en dag besöka alla världsdelar och han var väldigt förtjust i sushi. Han tränade karate och tyckte om att åka skidor, beskriver Camilla Orefjärd.
När åklagaren, Lindha Strömberg, frågar om mamman hade någon tanke om varför pappan tog livet av deras son svarar hon:
– Tintin var mitt allt här i livet. Det var det enda sättet han kunde skada mig, det här var hans sätt att skada mig, tänker jag.
Under tingsrättsförhandlingen berättar mamman om vårdnadstvisten, om hur Tintin blev alltmer rädd för sin pappa efter att flera situationer spårat ur, efter ett av tillfällena är Tintin så rädd att han regerar kroppsligt när de oväntat ser pappan på håll.
– Han säger att pappa kan komma och ta mig när som helst.
Även socialtjänstens journaler vittnar om Tintins rädsla för sin pappa, där beskrivs bland annat hur han säger sig uppleva trygghet hos mamman men inte hos pappan och att han känner sig ledsen när han ska åka till sin pappa för umgänge.
– Sanningen är att jag i perioder låst in oss i sovrummet och haft larm på. Jag har haft en plan och jag har haft en brandvarnare i sovrummet för jag vet aldrig var han kan hitta på, säger mamman och syftar på Tintins pappa.
När det är dags för pappan att berätta fritt säger han:
– Det stämmer att jag är Tintins pappa, det är väldigt främmande att bli pappa för första gången på åtta år. Jag har alltid varit umgängespappa eller han. Jag är ansvarig för att min son inte lever längre, ingen annan är ansvarig för det, säger han.
Han säger också att sonen utsatts för en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna, Tintin var inte rädd för honom.
– Den stunden Tintin klev in i bilen blev han en helt annan människa än det du beskriver.
När Camilla Orefjärd påpekar att han via gärningen utsatt sonen för ett stort lidande svarar pappan:
– Det var ett vedervärdigt sätt för honom att behöva se sitt liv avslutat på det sättet, det är inte det som varit mitt önskemål. Han kom till under de mest omöjliga situationerna i mitt liv och han behövde lämna jorden också under de mest omöjliga situationerna i mitt liv. Jag är min son skyldig alla möjliga former av ursäkter, min enda räddning är att jag ska förenas med honom, där ser jag lösningen på det här.
Rättegången fortsätter på onsdag.