Samma kväll som domen kom gjorde socialtjänsten ett besök hemma hos Sofie. Det var hennes sista kväll i Boden.
Då meddelade Sofie att hon var tvungen att åka ner till sin nya hemort nästa dag och att hon tänkte ta med sonen.
- Svaret jag fick då var: "Jaha, då får det bli ett verkställighetsärende".
Sofie säger att hon aldrig har tänkt bo kvar i Boden, oavsett hur domen hade blivit i tingsrätten, att hon blivit av med bostad och jobb där.
Men i domen står det att du skulle bo kvar i Boden om Anders fick vårdnaden?
- Jag vet inte var de fått det ifrån och det förstår ingen annan heller.
Men varför lämnade du inte över sonen till pappan innan du åkte?
- Jag var ju tvungen att åka ner akut. Och nu har jag inte råd att åka upp igen.
Den 13 maj är det verkställighetsmöte i Luleå tingsrätt. Du har uppgivit på Facebook att du inte tänker närvara?
- Nej, jag har inte råd att åka upp. Jag har erbjudit mig att vara med via telefon eller via en rättssal här nere.
Kommer du att respektera det beslut som tas?
- Ja, det kommer jag väl.
Sofie säger att barnet inte mår bra hos Anders, att sonen har varit sjuk ofta och inte gått upp i vikt som han ska.
- Jag har överklagat tingsrättens dom. Jag tänker fortsätta kämpa. Jag ska ha vårdnaden om sonen. Dom vill tvinga mig att bo kvar i Boden, men jag tycker att sonen kan bo här. Anders har ekonomiska förutsättningar att åka ner och hälsa på honom. Jag har inte råd att åka upp.