Det var våren 1973 som den amerikanske konstnären besökte Kiruna. Under ett sammanträffande med honom berättade han för mig om sin fascination inför underjordsgruvan Kiiruna-vaara. Han upplevde att den var som en livmoder för gruvarbetarna. Långt där nere, inne i orterna, fanns det liv.
Jag minns inte namnet på den unge konstnären, men hans liknelse dyker upp i minnet när jag bläddrar i boken ”Benny Ekmans Kiruna”. Mannen i titeln är konstnär från Västervik och har under senare år målat stadsmiljöerna i Kiruna och då inte undkommit Kiirunavaara.
Då uppstår en linje mellan honom och den där amerikanske konstnären, för Ekman kallar sin bild av det stora gruvberget följdriktigt för ”Venusberget”.
Hursomhelst håller detta gruvberg på att föda en ny stad och det gäller att fånga den gamla staden, i bilder och gärna med dess människor. Kjell Törmä gör det i en utmärkt bokserie med fotografiska bilder som lever och framför allt har en närhet till namngivna människor.
Benny Ekman är ingen Kirunabo, men fick kontakt med staden under ett uppdrag för Ice hotel i Jukkasjärvi. Han fastnade för miljön i den stad som gruvan äter upp och har målat staden och dess typiska byggnader. Det är en blandning av stora vyer, översikter, och enskilda gator och hus. Där finns också människor, men anonyma.
Bokens behållning är just de stora översikterna, där staden är något av en myrstack. Där finns drag av naivism, kanske just för att Benny Ekman är självlärd, att han inte gått några konstskolor. I varje bild låter han något flyga genom luften, fåglar eller människor, men på en bild också en raket, kanske från Esrange.
När Benny Ekman går staden inpå livet får han svårare. Då blir människorna stora, inte små myror, och då har han svårigheter att ge liv åt gestalterna. Det blir samma livlösa figurer som återkommer på bilder av stadens olika säregna byggnader. Ibland känns det också som upprepningar, inte minst tre bilder i rad som visar den gamla brandstationen.
Det är bara en randanmärkning, för det finns så många bra bilder i boken. Ekman har tryckt en del av målningarna och lär vara den mest spridde konstnären bland Kirunaborna. Sedan kan inflyttare också glädja sig, för i boken finns några fina stadsmiljöer från uppväxtstaden Stockholm och från hemstaden Västervik.