I 2000-talets bostadspolitik känns folkhemmet fjärran. Luleås förre socialdemokratiske kommunalråd Karl Petersen vill påminna oss om en annan tid, 1940-talets Luleå, när staden också led av bostadsbrist och politikerna beslöt att bygga en helt ny stadsdel med 458 lägenheter. Den fick namnet Malmudden, med enbart hyresrätter och med hyror som de som inte hade välfyllda plånböcker klarade.
Nu gör inte Petersen någon jämförelse mellan 1940-talets bostadspolitik och dagens. Det är synd, för det är lätt att få uppfattningen att dagens bostadspolitik överlåtit till den privata marknaden att bygga vidare på folkhemmet, men inte bygga hem för vanligt folk. Sedan har ju ansenliga delar av folkhemmet också sålts ut.
1940-talets bostadspolitik formulerades som att en familj på två vuxna och två barn skulle ha en bostad om två rum och kök, till en kostnad på högst 20 procent av en industriarbetares lön. Samtidigt föddes också begreppet allmännyttan, alltså allmännyttiga bostadsföretag. Luleå stad bildade en kommunal bostadsstiftelse för att få fart på byggandet och den fick namnet stiftelsen Malmudden. Detta nya bostadsområde blev den första, stora uppgiften för stiftelsen.
Karl Petersen har dykt ner i stadsarkivet och fyller boken med en rad citat av människor men också från tidningsartiklar om det nya föredömliga bostadsområdet. Han beskriver också svårigheterna att bygga. Det var brist på cement och det var brist på radiatorer, men det hindrade inte att hela det nya bostadsområdet kunde byggas på rekordtiden tre år. Första familjen kunde flytta in 1950.
Om den Petersenska delen blir citattät och lite upprepande, så är bokens andra del desto lättsammare. Det är Malmuddens barn, många av dem utflyttade, som berättar om uppväxten i det nya, populära bostadsområdet.
Göran Edman i Stockholm är en av de åtta och han beskriver att han nu som 70-åring ”faktiskt aldrig upplevt ett mer klasslöst samhälle än Malmudden än på 50-talet”. Och där fanns inte bara en klass, där bodde SJ-arbetare, järnverksarbetare, tjänstemän, lärare, läkare och de var i olika åldrar och civilstånd. Framför allt var det många barn, så många att det bildades en idrottsförening i varje hus och det räckte till en egen fotbollsserie på Malmudden.
I denna inflyttningsstadsdel spirade också talangerna som sedan blev kända långt utanför Malmudden. Gunnar Lassinantti berättar om Maud Wikström, senare Adams, sångaren Gunnar Viklund, politikern Marita Ström, senare Ulvskog, och författaren Torbjörn Säfve.
Så nog fick Luleå ett folkhem och nu har den populära stadsdelen fått en hyllning, klädd i en vacker kostym av bokformgivaren Peter Sundström. Det stiliserade punkthusen på omslaget lockar.