Det är inte första gången som Claes Malmberg är ute och turnerar Sverige med sin stå upp-akt. Enligt arrangörerna har han mötts av utsålda hus runt om i hela landet och det har blivit åtskilliga utökningar av turnéområdet. Något som ju skulle kunna tyda på att publiken uppskattar det Malmberg gör.
I Luleå är största delen av parketten i stora salen full och Claes Malmberg sprudlar av energi. Knappt hinner orden ut innan han ångrar det han precis sagt. Han bjuder på sig själv och väcker ett par ordentliga skratt när han driver med stackars Gunnel som hamnat på raden närmast scen. Det märks att Malmberg är ett proffs.
En annan behållning är att Malmberg tillsammans med Thomas Darelid på piano och Lasse Lagom på munspel lyckas brestera riktigt hyfsade sångnummer. Musiken blir en finstämd paus från den snabbkäftade Malmbergs humor.
När man så kommer just till själva humorbiten, som ju ändå ska vara den stora behållningen med att Claes Malmberg står på scen, saknas en hel del.
Om man, som undertecknad, vill vara på sitt snällaste humör kallar man Malmbergs skämt för "tidlösa".
Tiden har nämligen alldeles sprungit ifrån dem.
Muslimska självmordsbombare som längtar till sina 99 oskulder, pastor Åke Green som försöker omvända homosexuella och Muhammedkarikatyrer hör inte till det mest naturliga att skoja om år 2010. Till och med svininfluensan skulle ha känts dagsaktuell i det här sällskapet.
Det går inte att komma ifrån att Malmberg hör hemma på scen, men repertoaren har definitivt sett sin storhetsperiod. Någon gång runt 2007.