"Risken är att höghastighetsjärnvägen i södra Sverige blir ett nytt Göta Kanal. Dessutom bygger man upp en enorm klimatskuld när järnvägen byggs, då det går åt enorma mängder cement och betong", säger Maria Stockhaus (M), trafikpolitisk talesperson för M.
Våren 2021 fattade riksdagen beslut om de finansiella ramarna för den nya nationella infrastrukturplanen för åren 2022-2033, utifrån regeringens förslag på totalt 881 miljarder kronor.
I juni 2022 fastställer regeringen åtgärderna i planen och sedan tidigare har 107 miljarder kronor öronmärkts till nya stambanor anpassade för höghastighetståg i södra Sverige – Ostlänken, Göteborg–Borås samt Hässleholm–Lund.
Men inför höstens val vill M skrota planerna på utbyggd höghastighetsjärnväg – och i stället satsa på en påskyndad upprustning av bland annat Malmbanan i Norrbotten.
Beskedet kommer från Maria Stockhaus (M), ledamot i trafikutskottet och trafikpolitisk talesperson för M, som under måndagen besökte bland annat Luleå hamn för att prata om Malmporten.
– Godsen till hamnen kommer tredubblas och alla stora investeringar – SSAB, Hybrit, H2 Green Steel med flera – behöver logistik som funkar. Dessutom är tidsplanerna aggressiva och därför är det viktigt att prioritera Malmbanan nu.
Vill ni därmed skrota satsningarna på höghastighetsjärnväg i södra Sverige?
– Vi vill att det redan nu görs ett omtag för sträckan Lund-Hässleholm. Vi kan tänka oss andra investeringar i stället. Om man inte lägger pengarna på höghastighetsstandard blir kostnaderna mycket lägre. Höghastighetstågen ger ingen valuta för pengarna.
Trafikverket har beräknat en kostnad på cirka 25 miljarder kronor för en upprustning på Malmbanan och bangårdarna, med en dubbelspårig järnväg mellan Luleå-Boden och Kiruna-Narvik.
– Industrin har pekat ut dessa sträckor som de stora flaskhalsarna, säger Mattias Karlsson, riksdagsledamot för M i Norrbotten och suppleant i trafikutskottet.
S har tidigare signalerat att satsningar på Malmbanan kan ske först mot slutet av planperioden, som alltså sträcker sig till år 2033, medan M utlovar att satsningarna ska ske mer omgående.
– Vid ett regeringsskifte kommer vi prioritera om i den nationella infrastrukturplanen. Malmbanan måste in i den, med en tydlig finansiering, säger Maria Stockhaus (M).
– Hela Norrland växer enormt nu, och då måste vi prioritera Malmbanan. Det ger mer utväxling för pengarna, säger Rikard Herrey (M), suppleant i trafikutskottet.
Är det inte viktigt utifrån miljösynpunkt att även satsa på höghastighetstågen?
– Alla trafikslagen ställer om nu, samtidigt som höghastighetsjärnvägen ska vara färdiga först framåt år 2050. Då ser utsläppsprofilerna på trafikslagen helt annorlunda ut.
Maria Stockhaus jämför med Göta Kanal, som i mitten av 1800-talet anlades för att revolutionera transporterna innan utbyggnaden av järnvägen.
– Risken är att höghastighetsjärnvägen i södra Sverige blir ett nytt Göta Kanal. Dessutom bygger man upp en enorm klimatskuld när järnvägen byggs, då det går åt enorma mängder cement och betong.
Moderater som vill satsa på (M)almbanan. I förgrunden: Maria Stockhaus, trafikpolitisk talesperson för partiet. I bakgrunden: Linda Frohm, M-ordförande i Norrbotten, Rikard Herrey, suppleant i trafikutskottet, samt Mattias Karlsson, partiets riksdagsledamot från Norrbotten.
Linda Frohm, M-ordförande i Norrbotten, menar att satsningarna på höghastighetståg i södra Sverige inte innebär någon större tidsvinst vad gäller tågresorna.
– Det kanske bara tar 30-40 minuter kortare tid att ta sig mellan Göteborg-Stockholm. Då är det oförsvarbart att detta ska kosta 107 miljarder.
– Att spendera så många miljarder på höghastighetstågen blir bara löjligt. Desto viktigare då att få till en bra pendling mellan Borås och Göteborg, likaså lösa flaskhalsen mellan Alingsås och Göteborg. Redan där skulle man tjäna in 20 minuter, säger Rikard Herrey (M).
M pekar också på den kritik som har framförts från flera remissinstanser.
– Planen i dag är alltför fragmentiserad, projekten är inte ordentligt finansierade och det skapas för mycket osäkerhet. Malmbanan är ett typexempel. Den nationella planen är mest en önskelista som bara bygger på glädjekalkyler, säger Maria Stockhaus.
Vidare menar hon att regeringen har förlorat kontrollen över kostnaderna gällande den nationella infrastrukturplanen.
– Nio olika rapporter från Riksrevisionen tar upp olika problem med den nuvarande planen, när det gäller processerna kring infrastrukturinvesteringar och underhåll, vad gäller kontrakt och upphandlingar. Kraftfull kritik mot det.
Maria Stockhaus försvarar samtidigt att M de facto lyfte bort Norrbotniabanan från den nationella infrastrukturplanen när partiet satt i regeringsställning 2006, med Fredrik Reinfeldt som statsminister.
– Då visste vi inte allt som nu är på gång i norra Sverige, med alla industriinvesteringar som sker. Därför ansåg vi inte att Norrbotniabanan var samhällsekonomiskt lönsam. Nu har förutsättningarna förändrats och då har vi omvärderat vårt tidigare beslut. Ingen prestige i det.
M satsar också 33 miljarder kronor på underhåll av vägar och järnvägar.
– Vi skjuter till 20 miljarder mer än regeringen. Underhållsskulden är redan väldigt stor, vilket gör att landets vägnät riskerar att förfalla. Häruppe är det fram för allt E10, ”Dödens väg”, som är i väldigt dåligt skick, säger Maria Stockhaus (M).