Sorg är en välsignelse, sjunger Lykke Li. "Sadness is a blessing".
Och vem är hon nu då? Undrar några av er.
Jag skulle beskriva henne så här: en majestätisk indiepopstjärna som med sin ärliga, lite kantiga sång sjunger nära om livets alla sidor och sliter ut varenda nerv ur dig om du är mottaglig.
Hon kan i det närmaste beskrivas som en nomad, efter att ha bott i Nepal, Marocko och Portugal under sin uppväxt - och nu "för det mesta" bor i Los Angeles och Stockholm.
Ständigt på väg någon annanstans.
Många i Norrbotten är ”busy doing nothing at all” för att citera en annan sångerska, Ace Wilder som slog igenom i Melodifestivalen.
Drygt 10 000 personer står utan jobb.
Det är höga siffror berättade arbetsförmedlingens chef Göran Nilsson för mig förra veckan. Enligt lyckoforskningen är arbetslöshet en sådan faktor som gör människor olyckliga. Skilsmässor och dödsfall är andra tunga saker, medan pengar i sig inte har så mycket alls med vägen till lyckan att göra.
Jag vågar ändå känna en gnutta hopp eftersom det är supervalår och alla de politiska färgerna bombastiskt har utsett jobben till den största valfrågan.
Om allt går enligt planerna kommer folk bli lyckligare framöver. Oavsett vilken färg som regerar.
Lykke säger att hon är lycklig ibland. En stund efter en spelning, en stund efter att hon precis ätit choklad. Men att hon inte tror på lyckan som en slutdestination. ”Då har man gått fel. Jag tror man kan vara lycklig många timmar av ens dag, men det finns alltid ett mörker ändå. Överallt”.
Kanske är lycka att kunna hantera mörkret också. Inte bara sukta efter ljusglimtarna.
Kanske är lycka att hamna i problem och sedan klara sig ur det. Att vara arbetslös kan nog vara fruktansvärt om man inte ser några utvägar. Men blir plötsligt hanterbart om man har någon bredvid sig som ingjuter hopp och livsglädje i en (en vän, en pappa, en arbetsförmedlare exempelvis) – då kommer man längre.
Lykke Li arbetar hårt, dränerar sig själv i sin strävan att skapa musik till andra som kanske behöver den.
Hur intressant vore hon om hon aldrig varit olycklig?
Om hon istället uppfyllt de elva vetenskapliga punkterna över hur man blir en lyckligare människa. Träna, sova, tillbringa tid med familjen, le och skratta, vara hjälpsam, vara utomhus, vara tacksam, meditera...
Det låter sådär skönt hälsosamt och harmoniskt men också snudd på intetsägande, tankarna svävar iväg till en reklam för müsli.
Långtifrån de känslor vi människor välsignats med.
Jag vet inte om jag själv mäktar med att svara på frågan vad lycka är. Men att få arbeta står nog högt upp på min lista.
När jag var yngre brukade jag ta cykeln och trampa iväg till min väns stall, där hon var skötare på en egensinnig häst som hette Ryskow.
Stället, ja det kallas för något så vackert som Lyckan, och ligger just utanför Jokkmokk.
Det får bli mitt svar så länge.
Att lyckan ligger inte så långt från Jokkmokk.