"Lycka är att lösa en uppgift"

Fem flickor från det naturvetenskapliga programmet i Luleå kom på onsdagen till universitetet. Med sig hade de mackor och dricka, förberedda för matematikstudier. De är några av de dryga 50-talet gymnasieelever som nappat på erbjudandet om en egen mattementor.
Det regnar lite när de träffar Kim Albertsson, 20, från Piteå, som studerar teknisk fysik och Niklas Ljungqvist, 21, från Arjeplog, som studerar industriell ekonomi
Efter en rundvandring hittar de en tom lektionssal och packar upp sina böcker. Det är nationella prov nästa vecka och gymnasieflickorna vill räkna tal som kommer i provet, andra-grads-ekvationer, andra-grads-funktioner, geometri och sannolikhetslära.
Matematiken gemensamt
Så mentorernas får revidera sina planer och börjar bläddra i matematikböckerna.
- Vad är det svåraste? Det är kanske det som ni vill jobba med, frågar Niklas Ljungqvist.
- Det är att bevisa grejer, trianglars vinklar och så, säger Sandra Lundberg, som fyller 17 denna dag.
Så ger de sig in i en andra-grads-funktion. Det är symmetrilinjer, konstanter och y-värden.
Några av flickorna har planer för framtiden, läkare och civilingenjör, de andra har inte en aning vad de vill jobba med. Men matematiken är ett gemensamt intresse.
- Lyckan är att komma på hur man löser en svår uppgift. Det är bara så, säger Sandra Lundberg.
Hjälp välkommen
Att gymnasieeleverna nappade på erbjudandet om att plugga matematik med universitetsstudenter är kanske inte så konstigt.
Även om det kommer att ta fritid i anspråk så menar de att matematiken ändå tar fritid i anspråk och då är det bättre att ha någon att diskutera med. Föräldrarna hänger inte med som stöd, eller så tar det för länge för dem att hitta tillbaka till sina mattekunskaper för att vara någon bra hjälp.
- Det är ju smartare att använda de resurser som erbjuds, säger Louise Häggström, 17.
Men vad är då drivkraften för studenter på universitetet att ställa upp, helt ideellt.
- Det är bra att återknyta. Att förklara för andra är en koll på att man själv har förstått matten. Det är också ett sätt att träffa folk och matte är ju skoj, säger mattementorn Kim Albertsson.
För en tid sedan besökte Farid Nolen och Ismail Pelaseyed från föreningen Intize Luleå, (se faktaruta). De höll bland annat ett föredrag för studenter vid universitetet.
Projektet är i sin linda
- När jag hörde om vad matematikmentorer i Göteborg hade betytt för gymnasieelever där tänkte jag att jag ville vara med, säger Niklas Ljungqvist.
Projektet med matematikmentorer är i sin linda i Luleå. 55 eleverna från gymnasieskolans naturvetenskapliga program och 17 studenter har anmält intresse. Men Josefin Lundqvist, vice ordförande i teknologkåren vid universitetet och samordnare för metorsprojektet, tror att det kommer att växa.
- Det har gått över förväntan och många studenter har varit intresserade av att ställa upp. Arbetet är ideellt och moroten är intresset för matematiken. Att öka intresset för matte och teknik är viktigt för oss, säger hon.
Hur ofta eleverna och studenterna träffar är upp till dem att bestämma. För den här gruppen är nästa träff inte inplanerad. Men om gymnasieeleverna vill så finns mentorerna där för dem och både eleverna och studenterna hoppas på en fortsättning.
- De ska ringa om de har problem med något, säger Niklas Ljungqvist.

"Lycka är att lösa en uppgift"

Två studenter vid Luleå tekniska universitet ställer upp som mentorer. Fem gymnasieelever åker till universitetet efter skolan för att plugga.Det som för dem samman är intresset för matematik.