När Luleåstjärnan Linus Omark drar plösen över Djurgården och stänger matchen genom att göra 7-0 exploderar hela Coop Arena. På ståplats vajar de gul-röd-svarta fanorna och hundratals halsdukar snurras likt propellrar ovanför supportrarnas huvuden.
Mitt i allt det här står Bertil Hansén.
– Det här är ren magi. Sådant här kan jag aldrig få nog av. Det blir liksom inte bättre än så här, säger han och ler.
Bertil Hansén har rötterna i den lilla byn Bodträskfors utanför Harads men bor sedan många år i Varberg där han driver en vägkrog.
Han ser mellan 17 och18 hemmamatcher på plats i Luleå årligen. Då ska man ha i åtanke att det är 132 mil enkel väg mellan Varberg och Luleå.
– Jamen har man ett intresse så har man, säger han lågmält.
Utöver det blir det vanligtvis mellan 12 och15 bortamatcher och i tillägg till det kommer sedan SM-slutspelet där han är med ända in kaklet.Han började följa Luleå Hockey redan i unga år och de senaste tio åren har han haft två säsongskort i Coop Arena.
– Men jag väljer rätt ofta ståplats ändå. Det är ett annat liv, ett annat engagemang där. Jag trivs att stå där. Men ibland har jag ju sällskap som hellre vill sitta, berättar han.
Den här kvällen har han sällskap av vapendragarna Jens Enberg och Toyne Ringwald som också har rötterna i Bodträskfors och Harads.
– Det här är ju mitt stora intresse. Jag känner mig väldigt stolt över att vara norrbottning. Och Luleå är Norrbottens lag, säger han.
Pandemin har påverkat hans restaurangverksamhet men han berättar att han har klarat sig genom den krisen tack vare en mycket lojal och hårt arbetande personal. Nu kan han också åter se sitt älskade Luleå spela ishockey.
– Det har ju nästan varit det tyngsta, att inte kunna få se laget spela på plats. Därför känns ju det här extra bra att man nu är tillbaka här igen, säger han och ser sig omkring.
Ett par kvällar tidigare fick han uppleva när Oscar Engsund gjorde ett hattrick mot Timrå när Luleå vann med 4–0.
På den här turen vann hans lag två matcher med den förkrossande målskillnaden 11–0.
– Helt magiskt. Och att få uppleva det här tillsammans. Det här är ju som min andra och tredje familj. Det är ju gemenskapen runt laget som får mig att resa på det här sättet, säger han.
Minnena från alla de matcher som han har sett är många. Han var naturligtvis på plats i Coop Arena när Luleå besegrade Djurgården i den sjunde och avgörande matchen i den klassiska SM-kvartsfinalserien våren 2011. Då var det en annan defensiv back som, likt Oscar Engsund, klev fram och skapade glädjehysteri i det norrbottniska hockeytemplet.
– Robin Jonssons avgörande mål i sudden. Oj, oj. Det är en höjdare som är svårslagen, säger han.
Listan över hockeyminnen kan göras mycket längre än så. Två år senare var han på plats i Karlstad när Linus Klasen bjöd på ett solonummer och där han sedan sköt Luleå till SM-final genom att sätta in 2–1-pucken i nättaket.
– Det var också en riktig höjdare. Det var många lulebor där då.
Vilka förhoppningar har du på laget den här säsongen?
– Man brukar ju skoja och säga att norrbottningen är pessimist men jag är optimist. Det här blir bra. Det är ju bara att se i kväll.
SM-guld till Luleå?
– Det är långt dit. Det är ändå resan dit som är det viktiga, inte målet. Och den resan pågår i sex, sju eller åtta månader. Och det är sådana här kvällar som man kommer att minnas.