"Om jag ska välja en plats blir det mitt lilla musikhörn. Jag började med musik ganska tidigt. Min farsa hade en polare som heter Ron Watson. Han är från USA och spelar trombon, vilket jag tyckte var så coolt och därför började jag också göra det. Senare i tonåren bestämde jag och mina kompisar oss för att starta ett band. Trombonen passade dåligt så det blev trummor för min del. Jag hade en dröm om att bli rockstjärna.
Det var min musiklärare som, i all välvilja, sa till mig att jag borde satsa på teatern i stället. Det hade han helt rätt i. Så jag satsade på skådespeleriet men musiken har alltid funnits med. Jag har ofta haft glädje och nytta av den i mitt yrke.
För fem år sedan flyttade jag och Annika från Stockholm till Luleå med vår treårige son Elis. Vårt liv blev friare här. Men det var också mycket på grund av Annicas sjukdom som vi hamnade i Luleå. Hon drabbades av cancer. Det finns ett tydligt före och efter. Plötsligt var det ingen självklarhet att personen som jag delar mitt liv med ska få leva vidare. Jag minns det som att ett töcken låg över oss. Det var en svår tid av stress och oro.
Jag lyssnade mindre på musik än vad jag brukar göra under den perioden. Musiken blev övermäktig på något sätt. Men jag har en del tydliga minnen av låtar som jag och Annika delade under den här tiden. Fina ögonblick. Vi var på besök i Luleå och lånade Elis mormor och morfars bil och körde till Storforsen. På hemvägen rotar vi runt i bilen och hittar en skiva med blandade artister. Vi satte på den, bland annat var det en inspelning med Tommy Körberg där han sjunger ”Bridge over Troubled Water”, fast på svenska ”Som en bro över mörka vatten”, med ett storband. Det var som att den låten plötsligt handlade om oss precis där och då. Vad man försöker vara för varandra. Vi började storböla och garva. Vrålande sjöng vi med i texten som en bro över mörka vatten på väg hem från Storforsen. Musiken kan vara en jävla tröst.
När den första chocken lagt sig och det rullade i gång med behandlingar trodde vi hela tiden på att det skulle gå bra, vilket det också gjorde. Annika är frisk i dag och hon är supermusikalisk. Hon spelar piano, dragspel och gitarr. När vi fick musikhörnet färdigt var det första vi gjorde att ha en kväll därnere och spela låtar ihop."