De senaste dagarna har mordet på Olof Palme engagerat mängder med svenskar. Det har gått 30 år, men många har svårt att släppa tankarna på vad som egentligen hände under mordnatten. En av alla är den tidigare polisen Hans Österlund.
– Det är tragiskt att man ännu inte har hittat gärningsmannen och fått ett slut på det hela. Det är ett öppet sår i vårt samhälle på grund av det, säger han.
Österlund pensionerade sig förra året. I Norrbotten var han ett vakthavande befäl som styrde länets polisarbete från Luleå. För allmänheten blev han ett av flera bekanta polisnamn i media. Men Österlunds karriär började på Norrmalm i Stockholm på 70-talet. Som många andra poliser i området kom han att bekanta sig med Christer Pettersson. Hans första möte med honom kom när han dirigerade trafik intill Kungsträdgården 1975.
– I samband med det var det en man som blev knivhuggen. Det var i Berzelii park. Gärningsmannen kom springande förbi där jag stod och dirigerade trafik på Arsenalsgatan. Efteråt kom då en blodig man och det rann blod från hans arm.
Förvirring bröt ut när Österlund fick avbryta trafikdirigeringen. Han kallade på förstärkning och fick i ordning trafikljusen.
– Så fort jag hade ställt om ljusen sprang jag efter. Då hade jag lyckats få våran piket i D-turen som kom ned. Då grep de honom och så åkte jag med i bussen till polishuset.
Den gripne mannen i bussen hade han aldrig tidigare sett. Men det skulle bli ett bekant ansikte i distriktet framöver.
– Från början visste jag inte vem han var. Men jag fick ju lära mig snabbt vem det var.
Enligt Österlund var Pettersson var aggressiv i bussen och blev handfängslad. Han dömdes sen till fängelse för misshandel. Några år tidigare hade han dömts för ett dråp med en bajonett i området. Österlund flyttade till Luleå i början av 1986. Knappt två månader senare mördades Olof Palme. Nästan tre år senare greps Christer Pettersson. Och med åren har Österlund börjat tvivla på hans skuld i takt med att utredningen mot Christer Pettersson har granskats.
Det var på en föreläsning om mordet på Ebeneser i måndags, med journalisten Tomas Bresky, som Österlund delade med sig av sina minnen. Bresky, som har granskat mordutredningen på 90-talet, inledde kvällen med att konstatera att de tänkbara Palmemördarna genom åren bara har blivit fler och fler.
– Det blir svårt för läsarna att hänga med, sa Bresky.
LÄS MER: "En svensk konspiration"
Bresky gick därför tillbaka till de ursprungliga vittnesuppgifterna från mordkvällen. Något som han tidigare har fokuserat på under sina TV-program. Enligt reportagen från 90-talet såg flera av vittnena en man i en lång mörk rock som sprang med spänstiga steg uppför trapporna i flyktvägen. Det krockar med uppgifterna om en man i mörkblå täckjacka som sprang stapplande eller med elefantliknande steg. En beskrivning som kom att stämma in på Pettersson.
– Allt det här finns i förundersökningen, sa Bresky.
Tillsammans med publiken diskuterades mängder med spår och uppslag. 33-åringen, polisspåret, Stay behind, Ustasja, Sydafrikaspåret och PKK. Allt landade till slut i den snart 30-åriga diskussionen om Christer Petterssons skuld. Det argumenterades för och emot honom som gärningsman där Bresky också fick mothugg. Österlund, som har intresserat sig för utredningen genom sitt kontaktnät bland tidigare kollegor, gav då sin syn.
– Det är många som framträder nu som inte har gjort det tidigare, säger han.
I dagarna har bland annat Stefan Löfven och Ulf Dahlsten argumenterat för att Pettersson var skyldig. Själv har Österlund svårt att tro det. Den Pettersson han hade bekantat sig med i Stockholms undre värld tror han saknade den sinnesnärvaro som krävdes.
– Jag säger inte att jag vet något mer om sanningen. Men jag tror ju mer på att det var någon organiserad handling än på den enskilde ”galningen”.
Mordet var för perfekt för att Pettersson skulle kunna ha gjort det, tror han. Skottet mot Palme var proffsigt. Mordplatsen var för perfekt placerad. Sammantaget rimmar det illa med hans egen bild av Pettersson.
– Jag har svårt att tänka mig att han då genomförde dådet genom att först skugga paret Palme och sen hitta lämplig plats och dessutom ha en flyktväg.
Hans Österlund hyser hopp till dagens utredare. Inte minst spaningsledaren Dag Andersson som han tidigare har arbetat med. I tjänsten kom Österlund också att bekanta sig med Olof Palme. Som yttre befäl skötte han Palmes bevakning vid flera möten i Stockholms city. Palme brukade se till att Österlund och kollegorna hade fått fika.
– Jag har bara positiva minnen av honom. Han kunde komma fram och sätta sig och prata en stund. Man lärde känna varandra lite grann. Inte nära på något sätt, men jag hade hand om bevakningen en 15-20 gånger, och då blev jag ett känt ansikte även för honom.