Debatten om den muslimska slöjan hijab pågår runtom i västvärlden, så även i Sverige. Docent Devin Rexvid, projektledare inom riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime, vill införa slöjförbud och anser att den symboliserar kvinnoförtryck, medan debattörer som Ahmad Al Srahin ser hijaben som en "kvinnorättsfråga" (Arbetsvärlden, juni 2017).
Under fredagens internationella hijabdag – i Luleå, Kalmar, Göteborg, Stockholm och Malmö – informerade medlemmar ur Ahmadiyya-församlingen om varför de bär slöja (se faktaruta).
"Vackra fruntimmer", säger en förbipasserande äldre man i mataffären i Hertsö centrum, där Shaista Siddique, 29-årig studerande från Porsön, står med tre andra muslimska kvinnor, alla ursprungligen från Pakistan.
– I Koranen står att kvinnor ska ha hijab och täcka sig, först och främst därför bär jag den. Men vi känner oss också trygga i hijab, säger Shaista Siddique, apropå männens objektifierande blickar.
Kritiker menar att hijab är ett uttryck för kvinno- och hedersförtryck.– En fördom. Hijab är helt frivilligt. Det finns inget förtryck, inget tvång, utan hijab är en del av vår klädsel. Vi vill bära hijab, säger Shaista.
– Att påstå att kvinnor som bär slöja är förtryckta är orättvist. Jag själv är lärare och har aldrig känt mig förtryckt eller känt ett hinder att göra något. Hur kan jag vara förtryckt då? säger 28-åriga Lubna Ahmed, initiativtagare till hijabdagen i Luleå.
Lubna Ahhmed beklagar att hijab har stigmatiserats och menar att den egentligen är till för kvinnans självständighet.
– Många förknippar heder och kultur med religionen. Dock har heder och förtryck ingen plats i Islam. I Koranen står det tydligt, ”det finns ingen tvång i religionen.”
För Naima Aslam, 38 år och hemmafru på Hertsön, är hijaben en självklarhet.
– Vi vill respektera vår religion och därför bestämmer vi själva, som kvinnor, att ha hijab. Vi läser Koranen och vet vilken väg som är bra för oss.
Hon har en sexårig dotter som ännu inte har börjat bära slöja.
– Jag får se om jag ska lära henne det, hon får bestämma själv.
De tycker inte att Luleåborna är särskilt fördomsfulla.
– Jag har bott elva år här, känner många svenskar men ingen har frågat mig varför jag har hijab, säger Naima Aslam.
– Ibland får man blickar och folk som stirrar, men de flesta är trevliga, säger Shaista.
Samtidigt reagerar de över att arbetsgivare i Sverige, liksom i alla EU-länder, har rätt att förbjuda hijab på arbetsplatsen, efter en uppmärksammad dom i EU-domstolen 2017.
– Diskriminering. Sverige är ett demokratiskt land, vi är fria att göra vad vi vill. Ett hijab-förbud är motsatsen till det. Men jag känner många bussförare, lärare och även läkare som får ha hijab på sig på jobbet. säger Shaista Siddique.