Byggnaden revs och det grämer både dem som minns den och dem som ser den på någon av de många bilder som regelbundet publiceras, bland annat på sociala media. I samma hus låg elektricitetsverket i Luleå och polisstationen.
Fortfarande berättas många historier om byggnaden och om dem som arbetade där.
Till exempel denna: Maskinisten Georg Johannesson arbetade vid elverket under ångmaskintiden. En arbetsskada gjorde att en av hans fötter stod i 45 graders vinkel. Georg Johannesson kallades därför "Kvart över tolv".
En annan är historien om hästarna som drog utryckningsfordonen: När det larmades om brand, gick hästarna självmant och ställde sig framför vagnarna.
– Det finns fortfarande i terminologin från den gamla tiden, berättar tillförordnade räddningschefen Mikael Andersson.
– Den tid det tar från larm till dess vi åker iväg kallas för "anspänningstid". Det kommer från hur lång tid det tog när man spände hästarna för vagnarna.
Stallen blev senare ambulansgarage.
Håkan Johansson är kassör för brandkårsveteranerna i Luleå. Han har hört historien om hästarna.
– Det sägs att det fanns hästar som kunde skilja olika larm från varandra.
Från sekelskiftet fram till 1913 användes ångmaskiner för att förse Luleå stad med elström. Två ångmaskiner försåg hela Luleå med ström från 06.00 till 22.00. Under natten togs strömmen från batterier.
En av de legendariska brandcheferna var Carolus Cahier, som avgick 1963 efter 33 år i tjänst. Hans son Cleas Cahier var till 2007 brandchef i Umeå och arbetar idag, 77 år, full tid som brandkonsult. Han minns den gamla byggnaden och att där myllrade av folk.
– Där fanns pappor överallt.
– Där var alltid fullt med folk, det fanns alltid någon att leka med och det fanns alltid vuxna att prata med.
Brandchefen Carolus Cahier var född i Tjeckoslovakien 1898 av svenska föräldrar. Som 16-åring gick han med som kavallerist i den tyska armén i första världskriget.
– När han var 18 blev han skadad av en bajonett i handen, en skada som aldrig riktigt läkte. Han blev brandchef i Luleå 1930, berättar sonen Cleas.
– Han gick alltid klädd i ridstövlar, ett minne från tiden som kavallerist.
1963 gick Cahier i pension och då arbetade sonen redan som brandman.
Carolus Cahier får ett gott eftermäle från Roger Bryggman, Bosse Lindström och Håkan Johansson i Brandkårsveteranerna, de som sprang i trapporna och spelade "pyrra" på gården till gamla brandstationen som barn.
– Han var en rolig prick, snäll och gjorde ingen skillnad på folk och folk.
– Det sades att när "Kniven" och Cahier jobbade, kunde vem som helst som behövde få ledigt, säger Roger Bryggman.
"Kniven", Albin Hedström, var brandman från 1905 och sedan förman under åren 1912–1935. Han begravdes under pompa och ståt med en procession som inleddes på brandstationens gård och gick till kyrkogården där brandchefen Cahier och rådmannen Pontus Sandström talade.
I dagsläget finns många av brandkårens verktyg och minnen i brandmuseet i brandstationens källare. Men museet blir hemlöst när Räddningstjänsten flyttar till de nya lokalerna. Det bekymrar brandkårsveteranerna.
– Varför förstår inte politikerna att detta måste bevaras och visas? undrar Håkan Johansson när han och Roger Bryggman, och Bosse Lindström står och packar grejor i stora lårar.
Kanske är det sista gången föremålen ser dagens ljus?