Anna Melander, 39 år, har med råge uppnått statusen att kallas stjärnadvokat. Hon är förordnad i flera stora brottmål vid Luleå tingsrätt som Lulebohärvan och dödsskjutningen på bostadsområdet Notviken. Hon har försvarat personer som varit inblandade i våldsamma mord. Hon har också representerat personer som varit misstänkta för grova narkotikabrott och grova våldsbrott.
Anna Melander är en av advokaterna som är mest anlitad som försvarare i länet men hon gillar inte själva ordet stjärnadvokat.
– Det vet jag inte om jag är, säger Anna Melander.
Anna Melander är född i Umeå, uppvuxen i Sävast utanför Boden men bor nu i Luleå.
Livet har inte alltid varit ett solsken för advokat Melander som är en av sex delägare i Advokatfirman Lundberg & Åkerlund.
Berätta om din uppväxt?
– Min familj, mamma, pappa och lillasyster, bodde i ett hus som låg på min farmor och farfars gård. Under låg- och mellanstadiet var allt lugnt. Jag hade en bra uppväxt och vi har alltid haft det gott ställt hemma. Mina föräldrar är högutbildade och har haft bra arbeten. Jag gillade hästar och spelade handboll och fotboll. Jag spelade handboll med Hornskroken och fotboll med Sävast. Under högstadiet blev det dock struligt.
Var hände då?
– Jag var enormt rastlös och det var roligare att vara tillsammans med kompisar och göra annat än att gå i skolan. Det slutade med att jag blev LVU-placerad på Johannisberg då jag var 14 år. Jag umgicks med fel personer och var väldigt stökig. Efter tiden på Johannisberg flyttades jag till ett HVB-hem i Kramfors. Där trivdes jag jättebra, jag hade bland annat en egen häst. Jag gick klart högstadiet och började också gymnasiet i Kramfors. När jag sedan bestämde mig för att flytta hem spårade det ur igen. Jag hade några besvärliga år tills jag hamnade på ett behandlingshem i Norrköping när jag var 19 år. Där var jag inskriven i två år, det var verkligen bra. Under den tiden läste jag in gymnasiet på Komvux med högsta betyg. Därefter sökte jag in på juristlinjen på Örebro universitet, då var jag 22 år. Sedan flera år tillbaka dricker jag inte ens alkohol.
Du har nyligen fått en adhd-diagnos, hur tog du emot det beskedet?
– Jag har länge misstänkt att jag har adhd så det var ingen överraskning direkt. Jag hade blivit mer förvånad om det skulle visat sig att jag inte haft den diagnosen. Jag kan i dag känna igen mig själv i personer jag träffar som har den här funktionsnedsättningen. Tyvärr är det vanligt att personer med obehandlad adhd hamnar snett och ibland i missbruk.
Jag har sett på dig att du en vinnarskalle? Ibland vinner du i domstolen och ibland går det inte bra?
– Det har hänt att jag har gått hem från jobbet när det har gått dåligt. Jag kan bli ganska knäckt när jag upplever att en klient döms felaktigt. Jag är dålig på att fira, det måste jag bättra mig på.
Hur är det att försvara en misstänkt mördare?
– Jag försvarar inte brottet utan en person. Jag ser till att min klient får en rättvis prövning. Om min klient dessutom förnekar brott så utgår jag från att personen är oskyldig.
Finns det fall du tackat nej till?
– Ja. Det finns typer av brott jag inte vill ha. Jag vill inte säga vilken brottstyp men det finns andra som gör det bättre.
Vad är din styrka som försvarare?
– Att jag har en stor förståelse för många av mina klienter mot bakgrund av mina egna erfarenheter. Jag tror att mina klienter känner att jag vet vad jag pratar om.
Med din erfarenhet, vad vill du säga till en person som är på väg in i ett missbruk?
– Man ska inte vara rädd för att söka hjälp, det finns bra hjälp att få och det är fantastiskt om man kan få hjälp tidigt, innan man hunnit ställa till det alltför mycket för sig.
– Redan när barnen är små måste man lära sig känna igen signalerna på exempelvis adhd. Skolan har en stor roll, redan där måste man larma när saker går snett. Det här är en stor fråga som inte har något att göra med vilken samhällsklass man lever i. Det här är ingen klassfråga.
Har du någon gång blivit rädd i din yrkesutövning?
– Aldrig!
Om du hade valt ett annat jobb, vad hade du då valt?
– Jag älskar att räkna, ingenjör kanske.
Vad är lycka för dig?
– Det är när min familj är lyckliga. Det är den bästa känslan.
Vem är du på fritiden, hur kopplar du av?
– Jag äter inga mediciner för min adhd, träning är min medicin. Jag tränar mycket, mest styrketräning men jag har också testat på MMA och nu i vår ska jag och en kollega köra crossfit. Jag och några vänner ska också köra Toughest i sommar, ett hinderbanelopp.
Okej, inget mer?
– Jag har många idéer och älskar utmaningar. Förra året har jag varit på Kebnekaises topp och jag har sprungit en halvmara. Sedan funderar jag på att göra en svensk klassiker. Alltså skidor – Engelbrektsloppet eller Vasaloppet/öppet spår eller Nattvasan. Cykling – Vätternrundan. Simning – Vansbrosimningen/öppen älv och till sist löpning – Lidingöloppet.