Luleå - störst till sjöss

I mitten av 1700-talet kom Luleås borgare på att det gick att göra affärer med skepp. Redan 1759 stod ett praktskepp färdigt
och som sjösattes, sannolikt från Pontusudden. Det är där Luleås sporthall och Kulturens hus nu ligger.
I boken Sjöstad beskriver Arvid Moberg det som ett storbygge, en fregatt med en dräktighet på hela 200 läster. Det var ett uttryck för ett fartygs lastförmåga uttryckt som vikt och motsvarade det 490 ton.
Det skulle dröja till 1840-talet innan Luleå nästa gång byggde ett lika stort skepp och med lika klipperliknande karaktär. Fregatten fick namnet Norrland och när hon fick mätbrevet efter jungfruturen till Stockholm innehöll de måtten 33 meters längd och 8 meters bredd.
Stockholm - Livorno
Köpare av "Norrland" var en grupp stockholmska handelsmän. De satte fartyget i trafik mellan Stockholm och Livorno, men redan 1762 gick det förlorat nordväst om Cadiz.
Fartygsbyggandet i Luleå och längs Norrbottenskusten knyter till namn som af Chapman, Liljevalch och Gültzau. Den store skeppsbyggaren af Chapman var först och reste 1758-59 längs kustlandet för att undersöka tillgångarna på skeppstimmer. Han fann rak och välvuxen furu och ville bygga ett örlogsskeppsvarv på Rånön.
Men det skulle senare bli grosshandlaren och industrimannen Carl Fredrik Liljevalch och hans medhjälpare Christian Gültzau som skulle etablera varv i Luleå.
Jorden runt
På Skataudden anlade Liljevalch sitt varv och det fick beställningar på fartyg även från utlandet. Liljevalchs Oscarsvarv växte till den betydelsefullaste industrianläggningen i Norrbotten och var under några år också Sveriges största skeppsvarv.
Det var vid detta varv som skonerten "Mary Anne" byggdes och stod klar 1838, byggd av furu och ek och med Liljevalch själv som redare. Fartyget fick kopparbult och metallspik från kölen och till barlastlinjen och blev det första svenska fartyg som seglade jorden runt.
1841 gick brigantinen "Bull" av stapeln från samma varv och blev det andra fartyget som under svensk flagg rundade jorden, och hon gjorde det till och med två gånger.
Efter Liljevalchs etablerades varven slag i slag. Det byggdes större fartyg i Avan, på Tomholmen i Gammelstad, i Gäddvikssundet, liksom tidigare på Pontusudden.
Skataudden
Och i Luleå nya stad anlade Christian Gültzau anlade sitt varv på Skataudden efter att ha slutat hos Liljevalch. Josefinevarv blev namnet och hela udden fick senare skeppsbyggarens namn. På samma udde och där Tjärhovsgatan nu ligger byggde Forssbergs varv också fartyg.
På Liljevalch varv arbetade 461 personer år 1835 och fyra år senare rapporteras 88 arbetare på Josefinevarv och 90 arbetare på Tomholmens varv.
1841 - början till slutet
År 1841 började nedgången och lutet för varvsstaden Luleå och året efter var det bara Oscarsvarv och Bergmans varv på Pontusudden kvar. De hade då bara 34 arbetare och byggde sex fartyg.
I Luleå hade då byggts inte bara de första svenska fartyg som rundade jorden. Från Luleå kom också det första svenska segelfartyg som rundade det fruktade Kap Horn.
Författaren Arvid Moberg spekulerar i orsaken till att sådana färder gjordes med farkoster byggda långt upp i Bottenviken.
"Kanske var det så att man var van att bygga rejält här - i varje fall bidrog säkerligen att den hårdvuxna nordsvenska furan väl ägnade sig som skeppsbyggnadsmaterial", skriver Moberg.

Luleå - störst till sjöss

Det stora stockankaret som fiskades upp ur Brändöfjärden påminner om en tid när Luleå var Sveriges största varvsstad och byggde landets största fartyg.