Den röda pricken anger platsen där fiskodlingen ska byggas. Marken består av skog och ägs av Hushållningssällskapet.
– Jag känner mig trygg. Vi fick bra förklaringar, säger Anders Långström, som bor på andra sidan 97:an, cirka 450 meter från marken där anläggningen planeras.
Enligt konsulten Erik Olovsson, som utrett etableringen på uppdrag av Hushållningssällskapet, är risken för oegentligheter från buller och lukt försumbar.
– I den här anläggningen kan man tala i vanlig samtalston. Och blir det någon stank har de som driver odlingen misslyckats ordentligt. Risken är liten eftersom det är rigorösa kontroller från myndigheterna, säger Olovsson.
Det som luktar är fiskfodret, men det används inne i anläggningen och doften är borta innan luften filtrerats ut. Fiskrenset ensileras med myrsyra, och fiskgödslet (fiskens bajs) transporteras bort i tankar, enligt Olovsson.
– Det är ofta sydliga vindar så just påverkan av lukten var man väldigt intresserad av, säger Långström.
Mats Fabricius och Anders Långström bor i närområdet där fiskodlingen planeras.
Vad gäller transporter och fiskodlingens påverkan på utsikten var det lugnande besked. Höjden på byggnaderna blir inte över tio meter, och det ska lämnas en skogremsa mot 97:an. Mellan 10-20 transporter med lastbilar planeras per dygn.
– Det är överkomligt. 97:an är rätt hårt trafikerad redan, säger Långström.
– Jag tycker de kunde varit lite tydligare med hur byggnaderna ska se ut. Annars är jag nöjd, säger Mats Fabricius, som bor i Avan, på andra sidan älven.
Här ses vattnets intag och utsläpp från och till Luleälven, samt den reningsprocess som används.
Fiskodlingen blir landbaserad. Vattnet från Luleälven renas med samma teknik som ett vattenreningsverk använder.
Anläggningen består av tre enheter: en sättfiskodling, en produktionsodling och ett slakteri. Den byggs ut successivt och får en maxkapacitet på 10 000 ton per år, sannolikt röding.
Om etableringen blir verklighet skapas ett 60-tal jobb. Dessutom kan kringjobb skapas i form av åkeritjänster, och förädling i form av rökning, gravning och färdig mat.
Närmast ska en miljökonsekvensbeskrivning lämnas in. En möjlig flaskhals i tillståndsprövningen är att anläggningen ligger uppströms Luleås vattentäkt i Gäddvik. Ett annat hinder kan bli elförsörjningen. Fiskodlingen kräver stora mängder el.
Restprodukter från fiskodlingen, exempelvis rens, foder och fiskbajs, kan användas i ett cirkulärt utnyttjande. "Det är både bra lönsamhet och hållbarhet", säger Mikael Kivijärvi.
Om inga överklagningar görs kan processen ta ungefär ett år. Hushållningsällskapet har tidigare bedömt att anläggningen kan vara i drift om tre till fem år.
– Vi har grön el, och bra mark och vatten. Jag är mycket positiv, säger Mikael Kivijärvi, vd vid Hushållningssällskapet.