En humoristisk feelgoodroman kallar de sitt nyutkomna projekt ”Ny trånad läker snart ett brustet hjärta”. Syskonparet Eva och Mats Eriksson från Överkalix har tidigare bland annat varit med och författat ”Morjärvsmannen och Säpo”, en bok om deras far Sanfrid Eriksson som efter en lång tids förföljelse greps och anklagades för att vara rysk spion.
Skrivarglädjen som väcktes vid detta familjeprojekt har hållit i sig, och syskonen säger att deras nya bok främst är till för att roa.
Rut är kvinnan som mellan soffdynorna finner en underbyxa i svart spets. Därpå får hon ett samtal från någon som hävdar att hon varit ihop med Ruts man Herman i tre år.
I samma veva kommer det tunga beskedet att dottern och barnbarnen ska flytta till Australien. Rut som är sextioett år upplever att hon förlorat allt. För att få se något annat än lägenhetens trånga väggar går hon till biblioteket. Här faller hon i gråt, men blir också tröstad av sin första nya vän.
De nya vännerna blir fler och Rut som varit på botten börjar klättra uppåt. Hon tvingas ta sig an livet på ett nytt sätt.
I och med de influenser väninnorna tillför blir Rut både självsäker och tilldragande, och det visar sig att många män, speciellt yngre sådana, finner henne oerhört attraktiv.
Rut börjar ta för sig ordentligt, blir en livsnjutare som reser jorden runt, hänger på barer och vinglar hem genom nätterna. Inte sällan i sällskap av någon beundrare. Och som väntat börjar Herman snart att inse vilket misstag han begått.
Berättelsen är till en början roande och förväntningar byggs upp. Att Rut kommer att slå tillbaka mot den som behandlat henne illa känns givet. Han ska minsann få ångra sig.
Ruts utveckling är också något som inledningsvis verkar lovande.
Tyvärr hakar allt upp sig runt barhäng och sexuella utsvävningar, och det blir så småningom lite tröttsamt. Dialogen är pratig och gestaltningarna känns ytliga. Det är därmed svårt att få någon riktig känsla för karaktärerna. Att ha ”show, don’t tell” i åtanke vid skrivandet brukar vara till hjälp.
Jag är dock ändå säker på att många läsare kommer att roas av syskonen Erikssons bok vilken jag skulle vilja kategorisera som, inte en chic-lit, men väl en tant-lit.