Verkligheten kröp otäckt nära inpå Liza Marklund när hon skrev "Du gamla, du fria". Det våldsamma kidnappningsdrama som skildras i hennes nya bok är fiktivt - men allt fler kidnappningar sker nu efter liknande mönster i Kenya.
- Boken blev obehagligt aktuell, jag är hemskt ledsen över att det blev så, säger hon.
En del av "Du gamla, du fria" utspelas på hemmaplan i Sverige. I Liza Marklunds nionde bok om reportern Annika Bengtzon hittas en småbarnsmamma mördad bakom en förskola i södra Stockholm. Dagiset existerar, varje liten promenadväg som Marklund beskriver i "Du gamla du fria" finns i verkligheten. Det är så hon jobbar, den verklighet som hon kan utan och innan utgör inspiration till de miljöer som skildras i hennes böcker.
Kidnappning i Kenya
Men den riktiga dramatiken i boken sker någon helt annanstans i världen: i närheten av Liboi i Kenya, på gränsen till det katastrofdrabbade Somalia. Annika Bengtzons make har rest till Kenya för att medverka i en konferens, men kidnappas tillsammans med sex andra européer. Kidnapparnas krav tycks omöjliga att tillmötesgå och snart avrättas personerna i gisslan en efter en.
Våldet i "Du gamla, du fria" är betydligt grövre än i tidigare Annika Bengtzon-böcker, konstaterar Liza Marklund.
- Men samtidigt är det här ingenting mot det som händer i verkligheten. Våldet som beskrivs i boken är små fragment av det som drabbar människor där. Och det drabbar alla - varför ska vita människor vara undantagna? Är det så att det känns värre om det drabbar vita människor vi känner?
Östafrika är ett område som Liza Marklund känner till förhållandevis väl, bland annat eftersom hon är delägare i ett safaricamp i Kenya. Men för att kunna skriva boken valde hon att göra en researchresa till landet, en resa som också omfattade en tur till Liboi vid gränsen till Somalia. Det är nästan omöjligt att ta sig till gränsstaden med bil, så med hjälp av en bekant lyckades hon få tillstånd att chartra ett litet privatplan.
- Men alla tankar på att göra något inkognito där utraderades i samma ögonblick som vi tog mark. Det kom 500 människor utrusande på landningsbanan när vi hade landat. Vi togs omedelbart till förhör, först av militären och sedan av polisen. Jag hade det inte riktigt klart för mig, men Liboi var en stängd stad.
Hon har med sig en bok fylld med bilder som hon tagit i Kenya. Där är den sandiga "huvudgatan" i Liboi, där är de tungt beväpnade soldater som skickades med henne som "skydd" av polischefen. På en bild från stadsdelen Little Mogadishu i Nairobi syns en grupp unga män som hotfullt närmar sig den bil som Liza Marklund sitter i.
- De såg att jag satt och plåtade ut genom bilrutan och blev oerhört arga. De slog och bankade i bilen och skakade den. Det blev inga fler bilder sedan.
Det obehag som Liza Marklund utsattes för är dock ingenting mot det som drabbar de människor som lever i Kenya och Somalia. Somalia är ett av de länder i världen där flest kidnappningar sker och antalet har plötsligt stigit även i grannlandet Kenya. Svält och våld tillhör vardagen i båda länderna. Nyligen återvände hon till Östafrika för att som Unicefambassadör besöka det jättelika flyktinglägret Dadaab där omkring 465 000 människor lever.
Öppna gränserna
I "Du gamla, du fria" kräver kidnapparna att gränserna mot Europa ska öppnas, att skyddstullarna ska avskaffas och jordens resurser omfördelas. Omöjliga krav? Liza Marklund håller inte med.
- Kidnapparna för fram krav som jag tycker är helt rimliga, men de gör det på ett orimligt sätt. Jag har lärt mig en sak när jag rest och det är hur lika vi människor är, det enda som skiljer oss åt är våra villkor. Vi väljer att de här människorna ska vara fattiga för att vi tjänar på det.