Fredrik Erixon demonstrerar hur man ska ta sig upp med isdubbarna. Om olyckan är framme.
Det har varit fina skridskoisar runt Luleå en tid och det ser ut att vara det ett tag till. Något som gläder de som åker långfärdsskridskor.
– Det har ökat lite grann. Under pandemin ökade det mer och då hade vi många deltagare. Efter att den avtog så sjönk deltagarantalet lite, men nu är det stor efterfrågan igen, säger Tomas Stefansson, grenledare och utbildningsledare för långfärdsskridsko, Friluftsfrämjandet i Luleå.
En orsak till att sporten ökar är isbanan i Luleå som genererar många vackra bilder och filmer som inspirerar folk att vilja prova att åka mer fritt på naturisar längs kusten.
– Många som går våra kurser har åkt på isbanan men aldrig vågat sig ut på andra isar runt Luleå. Vi pratar mycket om alla säkerhetsaspekter som råder för att göra det säkert om det skulle hända något, säger han.
Tomas Stefansson, grenledare och utbildningsledare, Friluftsfrämjandet i Luleå
Skridskoledaren Roine Karlsson, har gått igenom isen som övning under en kurs. Han vänder sig om och kastar sin säkerhetslina, tar med sig sina ispikar och tar sig upp själv med sina isdubbar som han hängande högt runt halsen. Sedan byter han om på isen med hjälp av andra skridskoåkare.
Tomas Stefansson betonar att man måste tänka på säkerheten när man ger ut på okända isar. Först är det den personliga säkerheten. Där ingår isdubbarna och ryggsäcken med vattensäkrade kläder. Den ska ha midjerem och helst en grenrem som sätter mellan benen och fäster i midjeremmen, så att den inte glider uppåt när man hamnar i vaken.
– I och med att du har kläderna packade i vattentäta påsar gör att ryggsäcken lyfter dig. Det gör att du inte blir blöt ovanför bröstvårtorna och får inte in vatten vid halsen. Att du även har byxor gör att vattnet sakta kryper in och värms upp lite grann. Det blir inte en direkt kallchock och gör att du inte upplever att det blir så kallt, säger han.
Det var kallt och det var panikkänsla, säger Fredrik Erixon om att hamna i vattnet.
Att åka ensam är inte heller att rekommendera.
– Man bör vara tre personer. I gruppen ska man också ha en räddningslina så att man inte behöver gå ända fram till vaken, om personen i vattnet inte själv orkar ta sig upp. Det kan även vara bra att ha en stav eller ispik för att hacka i isen för att känna hur hård den är.
Eftertanke. Det gäller att hålla huvudet kallt. Nu var det här ett kontrollerat dopp, men bättre att aldrig hamna i vattnet oförberedd.
Att folk går igenom isen ibland gör inte att Tomas Stefansson tycker det är farligt att åka långfärdsskridskor.
– Jag tycker inte det är farligt, men man ska ha respekt för isen. När man åker mer organiserat hos oss i Friluftsfrämjandet eller åker med sina kompisar så ska det finnas någon som kan och vet vad de håller på med så att man inte tar onödiga risker, säger han.