Linda, 19, gick mot strömmen

Hon är i full färd med att installera glaskrossdetektorer i ett kontorslandskap i centrala Luleå. Kontoret håller på att helrenoveras och är sedan länge tomt på folk.
Byggstök råder.
Från en dammig radio skränar Rix FM så det ekar i hela bygget. En målare går runt och spacklar igen hål i väggarna.
Med kroppen
Linda Eitzenberger gör en paus i arbetet medan hennes två kollegor, Sven-Erik Markusson och Peter Häggkvist, fortsätter. Byggschemat är tight och trion har mycket att göra. De ska installera brandlarm, tv-övervakning, passagesystem och inbrottslarm.
Redan på högstadiet bestämde sig Linda Eitzenberger för att satsa på elektrikeryrket.
- Det kändes intressant och jag har alltid velat jobba med kroppen, säger hon.
Hon kom in på både biltestprogrammet i Arvidsjaur och elprogrammet i Luleå. Men en flytt kändes inte intressant och jobbmöjligheterna såg ljusare ut som elektriker.
Jobb direkt
I våras gick hon ut gymnasiet och fick direkt sommarjobb på SSAB där hon tjänstgjorde som skiftelektriker i tre månader. I september blev hon anställd som elektriker på installationsföretaget YIT i Luleå. Hon har inriktat sig mot larm och säkerhet.
Hennes nya arbetsplats har ett 50-tal elektriker. Samtliga kollegor är män.
- Linda är den första kvinnliga elektriker på firman så länge jag har varit med och det är sedan 1973, säger hennes kollega Sven-Erik Markusson.
Och Linda Eitzenberger trivs bra.
- De bits inte. Jag tycker att de är trevliga och lätta att umgås med. Jag ångrar mig inte för fem öre att jag valde det här.
Första året går hon med de ordinarie elektrikerna som lärling. Det ses som ett fjärde utbildningsår med lön.
- Jag går alltid med någon som jag kan fråga, det känns bra att få känna sig trygg i det man gör. Det är nyttigt, säger hon.
Fördomar
Varför så få kvinnor väljer att bli elektriker finns det inga enkla svar på.
- Det kanske finns många fördomar om det här jobbet. Många tjejer törs inte. Men det är ingenting att vara rädd för, säger Linda Eitzenberger.
- Det beror nog mycket på tradition, tror Sven-Erik Markusson.
Karl-Erik Guldhag är ombudsman på Elektrikerförbundet i Norrbotten. Förbundet tycker att den ojämna fördelningen är en svår nöt att knäcka.
- Jag tycker att jobbet skulle passa kvinnor. Hela förbundet undrar vad det beror på att det är så här. Jobbet i sig är inte så tungt, säger Karl-Erik Guldhag.
Vad tror du det beror på?
- Det handlar nog en del om tradition. För 25 år sedan fanns inte ens tanken att en tjej skulle bli elektriker. Sedan kan det vara det tekniska som skrämmer tjejer lite grann. De har kanske fördomar mot teknik.
Men spelar det någon roll om det är färre kvinnor?
- Jag tror inte att det skulle skada med en blandning. Man kanske får ner nivån på vissa snack och skämt också, det blir kanske lite grabbigt som det är nu. Vi skulle gärna se fler tjejer, men var är de? säger Guldhag.

Linda, 19, gick mot strömmen

Elektrikeryrket lockar få kvinnor. Av mer än 800 elektriker i Norrbotten är endast fem kvinnor.NSD har träffat en av dem som trotsar statistiken.- Det här känns som min grej, säger Linda Eitzenberger, 19, Luleå.