Dementera aldrig! Det blir bara värre. Så sa den framlidna Lill-Babs för väldigt länge sedan. Hon genomlevde årtionden av lapptäcksvirkande, partnerbyten, småbarnsmys och artisteri av många olika slag. Något märkligt och enastående med henne är att hennes personliga ethos, genom alla dessa mediala, sociala och familjära faser, hölls intakt. Lill-Babs var, genom sin hela karriär, ändå en person som man trodde om gott. Är det så enkelt att det var så det var? Ja, jag tror det. Man kan råka ut för mycket under sin levnad, men ändå vara en bra person.
Personligt ethos, det vill säga bilden av sig själv som andra uppfattar den, är något som jag betonar starkt i kurserna i Kreativt skrivande vid Luleå tekniska universitet, vilka jag haft förmånen att få vara kursledare i, i snart tjugo år. Vilken bild av sig själv vill den blivande författaren kommunicera till läsare, förlag och allmänhet? Det man skriver, i kombination med vem man är, formar ett ethos, eller ett varumärke, vilket är ett begrepp som många av mina studenter skyr som pesten. De vill inte vara ett varumärke. Men oavsett så är det precis vad man är, när man släpper ut sina verk till offentligheten. Läsare/medier skapar sig en bild av författaren, utifrån den information som finns tillgänglig.
Lill-Babs ethos-aktier är fortsatt höga. Horus aktier är i baisse, så också majoriteten av de som fortsätter att klamra sig fast i Akademiens inpyrda väggar. Vill någon synas i TV med någon av dem som fortfarande försvarar rätten att tafsa på någon, utifrån sin maktposition? ”Feminister” och ”kvinnor” i den gubbsörjan borde betacka sig, men gör det inte.
För mig är Akademiens ethos väldigt nära absoluta nollpunkten. Jag har tidigare kritiserat valet av Dylan till Nobel-pristagare, och gör det igen. Genreförfattare borde dessutom, sedermera, inte överhuvudtaget komma ifråga. Såvida man inte vill ge priset postumt, om man vidtar en stadgeändring, till Astrid Lindgren, som i min bok har ett mycket högt ethos.
Frimurare? Emellan så är nog sammanhållningen hög. Det som förvånar mig är de som inte kan bli invalda i de sammanhangen.