Lilian sitter utanför Coop på Storgatan, hon försöker samla ihop de pengar hon lånat för att kunna ta hand om sina barnbarn i Rumänien.
Onsdagsförmiddagen är dimmig och rå. Utanför Coop på Storgatan i Luleå sitter Lilian i en stol och hälsar på förbipasserande. Framför sig har hon en pappersmugg i vilken hon hoppas de som promenerar förbi ska skänka en slant. Men för tillfället är koppen tom.
– Jag måste stanna kvar och spara ihop alla pengar, men det blir inte så mycket, förklarar hon och håller upp pappmuggen för att visa den.
Lilians make, Johan, sitter också vid en butik en bit ifrån, tillsammans försöker de samla ihop pengar för att stötta sina barnbarn i Rumänien och samtidigt ha mat på bordet.
– Jag måste ta hand om dem. Därför har jag lånat pengar för att ta mig till Sverige för att kunna stödja mina barnbarn, jag bara måste få ihop pengar.
För sju år sedan kom Lilian till Sverige för första gången och har alltid lyckats lösa boende. Men sedan två veckor tillbaka finns hon och hennes man Johan i Luleå och har ingenstans att bo.
– Tidigare har vi haft plats på härbärget, men för ett år sedan hände något och nu är det stängt och vi har jättesvårt att hitta plats att sova. Vi vet inte vad vi ska ta oss till, förklarar Lilian.
Har ni någonstans ni kan vända er för att få hjälp?
– Nej. Det finns ingen plats för oss. Vi försöka hitta plats på toaletter eller bussstationen där vi kan vara, men vi blir bortforslade och får höra från vakter eller polisen att vi behöver gå. Den enda platsen där vi har fått hjälp har varit kyrkan, berättar Lilian medan tårar faller nedför hennes kinder.
"Tidigare har vi haft plats på härbärget, men för ett år sedan hände något och nu är det stängt. Vi vet inte vad vi ska ta oss till" förklarar Lilian.
– Jag och min man är båda förkylda, har ont och hostar.
Klimatet i Norrbotten är hårt under vintrarna och om nätterna är behovet av värme extra högt. Om nätterna är det svårt när de allmänna platserna är låsta, men under morgontimmarna kan paret hitta en stunds värme.
– På morgonen klockan fem öppnar centralen, då kan vi sätta oss där och värma oss tills dess att vi blir utkastade av polis eller väktare, förklarar Lilian.
Lilian blåser på sina fingrar och visar att hon inte har några vantar innan hon stoppar in händerna i jackfickorna för att värma dem.
Meta Wiborgh förklarar att Luleå kommun endast ger boende till de som på något sätt är skrivna i kommunen.
Fram till februari 2021 fanns möjligheten för hemlösa att sova på Natthärbärge i Luleå, en ideell förening som bildades 2017, men efter tre och en halv vintersäsong fick härbärget stänga ned och på hemsidan hänvisar föreningen till socialtjänsten.
Meta Wiborgh berättar att hon, tillsammans med Lilian och Johan, varit i kontakt med socialförvaltningen i Luleå kommun och berättat om situationen. Men de har fått beskedet att det inte finns plats för Lilian och Johan, samt att platserna endast är avsedda för de som är skrivna i Luleå.
– Det är ju inte riktigt så det ser ut enligt socialtjänstlagen, där står det att om man vistas i en kommun så ska man få hjälp, förklarar Meta Wiborgh.
Meta Wiborgh tycker grundtanken – att ingen ska vara hemlös i Luleå – är mycket god men att det riktar in sig på att enbart ge stöd åt Luleåbor, vilket gör att personer som Lilian och Johan faller mellan stolarna.
– Första kvällen vi träffade dem försökte vi ringa till socialjouren, men vi fick bara höra att vi kunde återkomma nästa dag och därefter fick vi kalla handen. Det är helt absurt att två människor som är sjuka inte har någon plats att sova.