NSD kunde i veckan berätta om Hillevi Öhman och hennes sambo Stig Granström. Svårt sjuka Hillevi blev inneliggande på akuten vid Sunderby sjukhus i över 60 timmar i väntan på en vårdplats. Sambon uppgav att det var tredje gången det hänt.
Fallet är långt ifrån isolerat. Liknande situationer inträffar hela tiden.
– Det här är absolut inget undantag. Vi ser det här varje pass, varje vecka. Undantaget är att ha en normal arbetsdag, säger "Karin" som har mångårig erfarenhet som sjuksköterska på akutmottagningen. Hon vill vara anonym och därför är namnet fingerat.
På akuten finns en målsättning att genomloppstiden för en patient ska vara 4–6 timmar. Från det att patienten kommer in, tills den kan gå hem eller vidare till rätt avdelning.
– Då ska du ha träffat läkare och blivit bedömd samt fått en plan. Då har vi åtgärdat ditt benbrott eller sett till att ditt hjärta slår igen, men du kanske måste skickas vidare till intensiven, en hjärtavdelning eller något annan avdelning. Allt sådant ska hända inom 4-6 timmar.
Men det är alltså inte ovanligt att patienter blir liggande väsentligt längre än så. Det är svårt att säga ett exakt antal, men en riktig dålig dag kan det handla om flera patienter.
– Det händer att personer som har behov av inneliggande vård, kanske inte i två veckor men säg i tre dygn, har hela sin inneliggande tid i en upplyst korridor på akuten.
Om det finns plats kan patienter läggas i ett eget rum eller bås.
– Men det är om man har tur. Annars blir man liggandes i en ständigt upplyst korridor där folk passerar dygnet runt. Det kommer ambulanstransporter med patienter som behöver akut vård.
– Jag undrar hur man mår som person av att ligga och höra de här ljudet inte bara en natt utan flera nätter?
Karin säger att hon blivit utskälld av lite piggare patienter flera gånger.
– Men de andra, de orkar inte berätta i media eller göra en Ivo-anmälan. Vi får aldrig veta hur de mår. Du kanske ligger i dina bajsblöjor i flera timmar innan någon kommer för att hjälpa dig. För vår prio är det akuta.
Karin ser en stor risk att personalens kompetens urholkas när de får jobba "dubbelt" med både rent akuta patienter och de som egentligen borde fått vårdplats.
– Jag ser utebliven god vård för medborgarna framför mig. Jag anser inte att det arbete som görs idag är patientsäkert.
Görs det inga försök att förbättra läget?
– Vi skriver våra avvikelser och våra chefer kämpar hela tiden för att förklara läget uppåt. Det händer att det kommer en åtgärd som exempelvis att klockan 14 ska alla inläggningar ha en plan och en vårdplats. Så håller det i sig några veckor innan det börjar stagnera. För det finns inte vårdplatser på avdelningarna.
Många väljer att sluta eftersom det tär på personalen att återkommande känna att patienter inte hinns med, säger Karin.
– Det skapar en dålig känsla av att inte göra sitt jobb ordentligt, även om vi gör ett bra jobb med de akuta fallen.
Avvikelserapporterna blir många och sker dagligen.
Hur många har du skrivit?
– Jag har försökt räkna och det kan vara upp till fyra per pass.
Så totalt handlar det om hundratals?
– Ja.
Karin berättar att det finns en enighet bland undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och chefer på akutmottagningen att något måste förändras. Tidigare i år avsade sig cheferna på akuten sitt arbetsmiljöansvar relaterat till vårdplatsbristen.