– Vi tar beslut som Bergsstaten inte behöver göra. Vår del är att bevaka miljöintressen, kulturmiljöintressen, rennäring utöver gruvnäringen i en ansökan om en bearbetningskoncession, säger Johan Antti, vid länsstyrelsen i Norrbotten.
I fallet med Evafyndigheten var länsstyrelsens uppfattning att en gruva skulle få väldigt stora effekter för den lilla samebyn. Och Laver omfattar ett Natura 2000-område. Kallak – där ville länsstyrelsen ha en tydligare bild av hur området kommer påverkas.
– Inte något av de här ärendena är lätta, det ska man ha klart för sig. Det går inte att dra sådana förenklade slutsatser som professorerna gör. Vi är inte utvecklingsfientliga i något avseende, vi strävar efter att ha så bearbetade beslut som möjligt. Det är inte så att jag eller landshövdingen vill stoppa utvecklingen, säger Antti.
Länsstyrelsen ska bli tydligare i sina yttranden framöver.
– Vi har lagt krutet på de invändningar vi har. Det ska vi ändra på. Vi ska visa att vi faktiskt gör de här avvägningarna, gentemot näringslivet. Det är klart vi inser värdet av en gruvetablering. Problemet med ett gruvföretag är att där ser du ett ekonomiskt värde medan du aldrig kan kapitalisera kulturmiljö.
Landshövdingen Sven-Erik Österberg menar att professorerna skjuter sig själv i foten.
– Det finns starka intressen som inte är intresserade av att vi ska ha gruvor i vårt län. Vill man värna gruvnäringen borde man föra fram dess betydelse istället för att slå sig in i regelverket hos en myndighet.