Noomi Larsson är domarsekreterare till Lotta Finstorp. "Man lär sig mycket genom att sitta bredvid", säger Noomi Larsson.
Det är tisdagkväll på Aulis ridsportcenter i Sunderbyn utanför Luleå. Tolv ryttare är anmälda till programridning och ska rida dressyr i 15-minutersintervaller. Ridbanan är sladdad, domare Finstorp och domarsekreterare Noomi Larsson är förberedda med varmt kaffe i termos och ur högtalarna strömmar musik, hårdrock blandat med lugnare låtar.
Dressyr handlar om kommunikation mellan ryttare och häst, att få hästen att sväva fram med hjälp av små, osynliga hjälper som kan liknas vid en dans i harmoni. Ikväll ska ryttarna få hjälp med att titta på vad som fungerar och vad som inte gör det. Och inte av vem som helst, utan av en domare med erfarenhet av svåra klasser.
Lotta Finstorp är till vardags Norrbottens landshövding, men det är till stallet och hästarna hon går för att koppla av och bara vara. Här är hon bara Lotta.
Lotta Finstorp är landshövding men också dressyrdomare och hästmänniska sedan barnsben. "Jag har lärt kronprinsessan och Madeleine rida", berättar hon.
Patrik Larsson, tillsammans med Camilla Lindmark grundare till ridcentret, är kvällens första ryttare med sitt sexåriga sto, Agapi Firdod. Stoet reagerar ibland på oväntade händelser i ridhuset. För en häst kan en bom, dressyrstaket – eller ett löv, vara ofarligt för att sedan helt plötsligt vara livsfarligt. Agapi Firfod tar några oväntade språng när saker ter sig läskiga, men Patrik Larsson sitter lugnt på hennes rygg och ger henne tid att vänja sig vid det oväntade.
Efter ritten är Patrik Larsson nöjd trots att han inte hann rida upp ordentligt. På grund av en sen avbokning bestämde han sig för att rida så schemat inte skulle ha en tom lucka.
Patrik Larsson med Agapi Firfod.
Lotta Finstorp är nöjd med ritten och berömmer ekipaget.
– Men ibland är du passiv i ridningen och hon tappar bjudningen, säger hon.
– Jag var till Grönland nyligen och där märkte jag att kvinnorna inte ber om ursäkt. De är tuffa, handlingskraftiga och tar för sig. Var lite mer som en grönlandskvinna, uppmanar hon.
"Var lite mer som en grönlandskvinna" uppmanar Lotta Finstorp Patrik Larsson.
Lotta Finstorp har levt med hästar hela sitt liv. Som barn växte hon upp på en gård med 45 hästar där hennes föräldrar drev stora ridläger på sommaren.
– Jag och min syster jobbade med ridlägret på sommaren. Jag har lärt kronprinsessan och Madeleine rida, jag har tävlat mycket och hoppat nordiska mästerskapen på ponny.
Men det var dressyren hon fastnade för.
– Finliret, att med osynliga hjälper få den här stora hästen att dansa fram med mig på ryggen med väldigt små hjälper kräver perfektion och precision vilket jag uppskattar.
Hon har själv ridit svåra klasser men har opererat höfterna och rider därför inte längre. Det är något hon förlikat sig med efter att ha levt med mycket smärta.
– Jag kommer aldrig mer att rida men som ett tack till sporten vill jag gärna fortsätta som domare och ge träningar. Att vara landshövding är en titel och ett ämbete som är fantastiskt att ha men att hitta hästvänner där jag bara kan vara Lotta, det behöver jag. Jag är nöjd.
""Innan jag flyttade hit dömde jag 30 tävlingar på ett år, nu hinner jag inte så mycket", säger Lotta Finstorp.
Hon blir glad att vara med hästfolk och prata häst, ränderna går aldrig ur:
– Jag tror inte människor som inte håller på med hästar förstår hur dedikerade vi är, hästar är en livsstil. Hästmänniskor har en sak gemensamt och det är kärleken till dessa stora, vackra djur. Jag omfamnar dressyren, det ger mig något annat att tänka på. Jag kan inte tänka på tillståndsprocesser då.
Som landshövding arbetar hon jämt och även om hon måste vara fullt fokuserad som tränare eller domare berättar hon att det är en annan sorts fokus.
– Det är en avkoppling samtidigt. Men man måste hela tiden hålla hästblicken à jour. Läsa mycket, titta på filmer. Under pandemin dömde jag mycket digitalt och det var toppen. Jag kunde backa filmen och titta igen, det kan man ju inte göra på riktigt.
Är du en sträng domare?
– Jag tror inte det. Jag dömer det jag ser, jag tror jag anses rättvis. Oftast filmas ritten av någon anhörig och jag vill att de ska läsa mitt protokoll och se filmen hemma och se att "ja, så var det". Jag lägger mycket energi och fokus på att göra rättvisa bedömningar.
Lotta Finstorp påpekar att ridsporten är en viktig faktor för att få fler att flytta till Norrbotten.
– Det finns många tjejer med hög kompetens i andra delar av Sverige som inte kunnat fortsätta med sitt hästintresse, det är för dyrt och komplicerat. Hit kan man flytta och i princip ha bra ridning på sin bakgård. Det finns så många bra anläggningar här. Man måste tänka utifrån att man vill ha fler som flyttar hit och satsa på ridsporten i Norrbotten. Traditionellt är Norrbotten väldigt mansdominerad och då är det inte ridsporten, som ofta är tjejernas sport, som man satsat på. Jag vill att man tänker utanför boxen från kommunernas sida.
Lotta Finstorp prisar den svenska ridskolan, säger att den är bäst i världen.
–Det är därför vi i dag skördar så goda framgångar i hopning och dressyr. Man måste se ridsport som alla andra sporter för att få fler att flytta hit.
"Det var så roligt. Han har gått på travet flera år men flyttade till mig i maj", säger Viktoria Lindgren om Blackman LA som hon köpte av travtränaren Hanna Olofsson. Till höger Hanna Burén.