Mikael Bellander arbetar på Bergnäsets hälsocentral, där bemanningen har försämrats under de senaste fyra åren. Från att ha varit fullt bemannad fram till 2014 har hälsocentralen i dag 1,6 heltidsarbetande distriktsläkare, en ST-läkare som jobbar 80 procent och två stafettläkare – en bra bit från de sex läkare som borde finnas för att tillgodose de 9 000 listade patienterna.
Bergnäsets situation är inte unik. Tvärtom, Mikael Bellander beskriver sin hälsocentral som relativt välfungerande. När vi gjorde en stor genomgång i våras uppgick Region Norrbottens totala distriktsläkarbemanning till 71 heltidsarbetande, vilket kan jämföras med behovet på drygt 156 tjänster.
– Det är en långvarig nedåtgående trend som inte har brutits, säger Mikael Bellander.
Han har arbetat som distriktsläkare på Bergnäset i 20 år och sett situationen i primärvården bli mer och mer ansträngd. Sedan 2002 har en tredjedel av Norrbottens distriktsläkare försvunnit och läkartätheten i länet hör i dag till de sämsta i landet.
Mikael Bellander är kritisk till de försök som görs för att förbättra situationen. Trots att personal- och bemanningsfrågorna ofta tas upp i debatten inför söndagens regionval hör han sällan politikerna säga någonting konkret som han tror kan bidra till att vända utvecklingen.
– Ingen har kommit längre än att säga att vi ska satsa på primärvården och att vi behöver fler läkare. Några säger att arbetsmiljön är det viktiga och det är en viktig insikt, men det svåra är att hitta ett sätt att påverka den.
Han är övertygad om att det absolut viktigaste är att attrahera unga läkare.
– Vi måste sjösätta de åtgärder vi vet är rekryterande.
De åtgärder som tidigare vidtagits beskriver han som antingen otillräckliga eller direkt felaktiga. Han är rädd för effekterna när stafettpersonalen ska fasas ut från vården utan att den egna bemanningen ökar. Högre löner till läkare som väljer allmänmedicin ser han visserligen som en viktig signal, men de extra pensionsavsättningarna till distriktsläkare som arbetar för regionen i tre år tror han inte har någon effekt alls för rekryteringen. Kompetensväxling – att flytta arbetsuppgifter från läkare till andra yrkeskategorier – skulle kunna bli kontraproduktivt.
– Lite grand i kanten tror jag att det kan vara bra att plocka bort saker som inte kräver en läkares kunnande, men om man gör det i för stor skala utarmar man det som de flesta ser som distriktsläkarjobbet. En del av tjusningen med yrket är att det är en blandning mellan svårt sjuka och inte alls eller bara lite sjuka.
Mikael Bellander tycker att det är viktigt att distriktsläkare får följa sina patienter genom livet och bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Därför anser han att avgränsade listor, till exempel med maximalt 1 000 invånare per läkare i stället för 1 500 som är standard i dag, vore ett betydligt bättre steg än kompetensväxling.
Färre patienter per läkare skulle förbättra både rekryteringsmöjligheterna och servicenivån till medborgarna, enligt Mikael Bellander. Läkarna skulle kunna göra fler hembesök, vilket kan förebygga sjukhusinläggningar. En hälsocentral i Borgholm på Öland har med ett sådant arbetssätt gått från kris till full bemanning på kort tid.
Flera studier där unga läkare intervjuats visar också att begränsade patientlistor är en viktig faktor för valet av specialitet. Andra saker som spelar in är lön, god bemanning, kontroll över sin arbetstid och tillgång till handledning och fortbildning.
Med rätt åtgärder tror Mikael Bellander att Bergnäset snabbt skulle kunna rekrytera de läkare som behövs. I dag ansvarar varje hälsocentral för sin bemanning och rekrytering, men Bellander vill att närsjukvårdsledningen ska ta ett större ansvar för helheten och ställa tyngre krav på verksamheten. Läkarna ska helt enkelt inte tillåtas att ha för många patienter eller scheman utan avsatt tid för fortbildning.
Att tumma på läkarnas arbetsmiljö för att de ska kunna täcka upp för dem som inte jobbar kvar vore enligt Mikael Bellander förödande. Om unga läkare ska välja att specialisera sig på allmänmedicin får de AT- och ST-läkare som finns i verksamheten inte skrämmas bort av de fast anställda läkarnas arbetssituation.
– Nyckeln är att tillräckligt många unga läkare ska tycka att det verkar roligare med allmänmedicin än andra specialiteter. Då måste de se på sin handledare att han har ett roligt jobb.