Carl-Johan Westborg är medicinskt ledningsansvarig på Stadsvikens hälsocentral och har även läkaransvaret på det korttidsboende där 88-årige Bernt avled efter en lårbensoperation.
På grund av tystnadsplikt kan han inte uttala sig specifikt kring Bernts hälsotillstånd men konstaterar att åldringar med liknande diagnoser generellt är "medicinskt sköra".
– Jag träffar många patienter i liknande händelseförlopp, med höftfrakturer och bakomliggande cancersjukdomar. Inte ovanligt att det blir en biljett till döden.
Dessutom drabbas ofta äldre patienter av lunginflammationer på boendena, menar han.
– Tyvärr vanligt när de blir liggande och inte orkar hosta ordentligt. Sekretet stagnerar och det kommer in bakterier. Det kan vara ”halmstrået som knäcker kamelen” många gånger.
I dessa så kallat terminala lägen förändras medicineringen, och Carl-Johan Westborg beskriver hur omsorgsboendena har förberedda "palliativa kit" när vård i livets slutskede blir aktuellt.
Medicinen som ingår är morfin mot smärta och andnöd, midazolam mot ångest, haldol mot förvirring och illamående och även robinul mot slembildning i luftvägarna.
– Det "palliativa kitet” är ett vedertaget begrepp, en samling av standardordinationer som används över hela Sverige, säger Westborg.
Medicinerna sätts in av läkare som vilande ordinationer.
– Jag ser till att det finns relevanta ordinationer, medan sjuksköterskan gör symtombedömningar. Där måste jag kunna lita på att sköterskorna kan sin sak. ”Kiten” finns till just för att de ska slippa behöva ”jaga” mig när patienten lider och ordinationerna ska sättas in.
Innebär det att sjuksköterskorna själva kan ta beslut om att förändra medicineringen utan läkarkontakt?
– I normalfallet är det så. Sen underrättar förstås sköterskorna mig som läkare när patienterna har passerat detta stadium.
Därför förvånas regionens läkare av att kommunens verksamhetschefer förnekar att det finns förbredda "kit" och att sjuksköterskorna får ändra medicineringen.
–De här rutinerna är inarbetade sedan många år.
Debattörer som geriatrikprofessor Yngve Gustafson vid Umeå universitet menar att de "palliativa kiten” i princip innebär aktiv dödshjälp, då åldringarnas andningsfunktion kan försämras.
Men Carl-Johan Westborg håller inte med.
– De doser man ger har en liten andningshämmande effekt, därför överdrivet av Gustafson att resonera så.
Finns det inga nackdelar med medicineringen, enligt dig?
– ”Alla” åldringar får inte allt, utan vi spelar med dessa fyra läkemedel utifrån specifika symtom. Och detta görs först efter professionella symtombedömningar av sjuksköterskorna.
De anhöriga till Bernt anser att de inte fick tillräcklig information om att pappan gick in i livets slutskede.
– Tråkigt. Jag hade två samtal med de anhöriga och sköterskorna ska generellt vara noga med att ringa vid minsta förändring och försämring hos patienten. Men kommunikation är svårt, säger Carl-Johan Westborg som ändå välkomnar de anhörigas IVO-anmälan.
Även om 88-årige Bernt inte insjuknade i covid-19 kan hans bortgång också kopplas samman med den omfattande IVO-kritik som landets regioner har fått de senaste veckorna, när det gäller medicinsk vård och behandling inom äldreomsorgen.
IVO:s granskning visade bland annat på bristande journalföring, dålig dokumentation och information till anhöriga och patienter.
Så mycket som en femtedel av de avlidna åldringarna hade inte fått individuella läkarbedömningar, och generellt konstaterades att det är för lite läkarnärvaro i äldrevården.
Carl-Johan Westborg håller med i IVO:s kritik när det gäller länet.
– I Norrbotten ska läkare tillhandahålla en läkartimme per tio boende i veckan, medan i Uppsala är det en läkartimme per fem boende. Norrbotten är bland de sämsta i klassen när det gäller läkarkontakterna.
Folkhälsomyndigheten vill samtidigt att regeringen ser över lagen för att göra det möjligt för kommunerna att anställa egna läkare.
– En väldigt bra idé. Tre-fyra kommunläkare skulle göra situationen på boendena mycket bättre, säger Carl-Johan Westborg, Stadsvikens hälsocentral.