Kvinnan har en lång historik av tumörsjukdomar. Redan på 80-talet opererades hon för spottkörtelcancer. Besvären återkom och hon strålbehandlades.
I slutet av 90-talet drabbades hon av akut leukemi och blev benmärgstransplanterad.
I februari 2004, då hon sökte vård för smärta i underbenets framsida, berättade hon om sina tidigare sjukdomar. Prov togs, men någon säker diagnos gavs inte. Kvinnan fick ingen remiss till röntgen utan i stället till en sjukgymnast.
Sjukgymnast larmade
I november samma år larmar sjukgymnasten kvinnans läkare på vårdcentralen, då träningen lett till att smärta i ländryggen, muskelsvaghet och känselnedsättning. "Rehabilitering har ej utvecklats som förväntat", skriver sjukgymnasten.
I sina kontakter med vården har kvinnan krävt att få bli röntgad, men utan resultat.
78 timmar från förlamning
I slutet av november åker hon till akuten i Sunderbyn på grund av svåra smärtor och problem med att gå och sova. Då planröntgas kvinnan. Dagen därpå magnetröntgas kvinnan i Piteå.
Den 29 november opereras hon i Umeå. I anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, skriver kvinnan att ortopeden sagt att hon hade 78 timmar på sig innan hon skulle ha blivit förlamad.
I sitt svar till ansvarsnämnden beklagar läkaren fördröjningen i diagnostiken. Enligt läkaren har den pressade arbetssituationen varit en bidragande orsak till att man inte kunnat ge patienter den tid som de skulle vilja. Vidare skriver läkaren att "jag motsätter mig inte de anmärkningar som riktas mot mig.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd gör bedömningen att läkaren borde ha kallat in 47-åringen till undersökning, inklusive neurologisk status för att sedan ta ställning till vidare utredning och remittering.
Oaktsamhet
Nämnden konstaterar att läkaren av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter.och att felet varken är ringa eller ursäktligt och bör medföra disciplinpåföljd i form av en erinran.