Lagens långa nosar

I går började rättegången mot tre män från Stockholmstrakten, 26, 30 och 32 år som misstänka för rånet mot Handelsbanken i Älvsbyn i början av oktober.
- All heder till polisen som genomfört en ypperlig utredning, har kammaråklagare Åke Hansson tidigare sagt.
Det var den femte oktober som Handelsbanken i Älvsbyn rånades.
Polisens hundförare Ingemar Gustavsson och Thomas Kemi åkte till Älvsbyn genast när larmet gick på morgonen. När de var på väg hem från Älvsbyn till Luleå kom det uppgifter om att två jägare påträffat skumma personer i en koja på deras jaktmarker.
- Då vände vi och åkte tillbaka. Kojan var den nedbränd. I den stora askhögen kunde vi se fynd som kom från Handelsbanken, säger Ingemar Gustavsson.
Från brandplatsen gick det tydliga fotspår efter två personer. Spårningen startade klockan 18.10, drygt åtta timmar efter rånet.
Två poliser från insatsstyrkan flankerade Ingemar Gustavsson och hunden Nicke så att de på ett säkert sätt kunde genomföra spårningen, även kollegan Thomas Kemi var med i inledningen av spårningen, dock utan sin tjänstehund Risto.
Stor tung bag
Efter 300 meter hoppade Ingemar Gustavssons hund Nicke till och signalerade till husse att det fanns något i skogen som normalt inte hör hemma där.
- Hunden hittade en stor och tung bag. Vi tittade snabbt i bagen och såg saker som kom från Handelsbanken. Fyndet gjorde mig mycket glad. Dels för att folk skulle få tillbaka sina saker men också för att vi var på rätt spår.
Polisman Thomas Kemi säkrade bagen och fortsatte sedan att bevaka vägen från kojan ända till Koler.
Ingemar Gustavsson, Nicke och två poliser från insatsstyrkan fortsatte spårningen. Vad ingen visste då var att rånarna var cirka tre timmar före poliserna. Klart var dock att spåren gick i riktning mot Koler.
Efter några kilometer ställde sig Nicke plötsligt på bakbenen vid ett träd. Husse Gustavsson som befann sig i slutet av spårlinan, cirka 15 meter efter Nicke, blev förvånad när han kom fram till sin hund.
MP 5:a
På marken låg något som Gustavsson uppfattade som en livrem.
När han lyfte upp remmen följde ett kraftigt automatvapen av modell MP 5 med. Av allt att döma har Nicke, när han stod på bakbenen, rivit ner vapnet som troligen hängde i ett träd.
- Om det var glädje att hitta bagen blev det en stor olustkänsla när vi hittade MP 5:an, säger Ingemar Gustavsson och fortsätter:
- Säkerheten höjdes ytterligare i och med vapenfyndet.
Mörkt
Vid den här tidpunkten var det mörkt utomhus. Visserligen var det månsken men ingen av polismännen tordes använda ficklampa eftersom man då blev perfekta måltavlor för de misstänkta bankrånarna. I och med vapenfyndet anade nu polismännen att männen, som man visste var framför dem, kunde vara tungt beväpnade.
Nicke fick vara polisernas både ögon och öron. Av allt att döma tyckte Nicke att det här var lattjolajbans - han trummade otröttligt på i terrängen.
- Jag kan säga att man har en mycket speciellt känsla att spåra någon som är beväpnad, säger Ingemar Gustavsson.
Plötsligt, efter cirka en och en halv timmes spårning, kom beskedet att två personer hade gripits i Koler.
- Det var en oerhörd lättnad.
Polismännen och tjänstehunden Nicke fortsatte att spåra ända fram till Koler ifall de misstänkta hade dumpat ytterligare saker efter vägen.
Blöta och trötta
Spårningen fram till Koler avslutades klockan 22.55.
- Totalt spårade vi i fem timmar vi gick cirka 17 kilometer. Vi var rejält blöta och trötta men framför allt var det mentalt jobbigt långa stunder, säger Ingemar Gustavsson.
Under tiden som Nicke och hans följe spårade in skogen pågick ett annat drama i Koler.
Thomas Kemi med tjänstehunden Risto var först på plats vid gripandet av de två misstänkta bankrånarna. Vid gripandet fanns cirka fem-sex patruller, insatsstyrkan samt polishelikoptern. Risto markerade var männen befann sig.
Gick genom isen
Efter gripandet skulle Thomas Kemi söka av området kring det hus där männen förskansat sig. Kemi släppte lös Risto som sprang mot en tjärn.
- Isen höll inte och Risto åkte i vattnet, det var en hemsk syn men jag beslöt mig för att försöka få upp honom ur det iskalla vattnet, säger Thomas Kemi.
Han ålade sig fram på isen i riktning mot hunden men isen höll inte för honom.
- Jag fick tag i Risto och fick upp honom på isen. Det var större problem för mig att ta mig ur vattnet, säger han.
I tio minuter låg Thomas Kemi och kämpade i vattnet. Risto vägrade att lämna husse. Han satt vid iskanten hela tiden och såg hur husse kämpade för att komma ur vattnet.
- Fötterna och benen domnade bort, då ropade jag på hjälp. Några kollegor kunde efter många om och men dra upp mig med hjälp av en skarvsladd.

Lagens långa nosar

Poliserna Ingemar Gustavsson och Thomas Kemi, tillsammans med tjänstehundarna Nicke och Risto är några av hjältarna som riskerade sina liv i jakten på rånarna.