– Jag har dansat sedan jag var liten. Många av mina bästa vänner har jag fått via föreningen. Spelmansstämman, nationaldagen och midsommar är startskottet på sommaren. Då ska man bara vara där, säger Kristina Drugge i hembygdsgillet.
Luleå hembygdsgille startade 1956 och förenar ett 80-tal medlemmar som tycker om folkdans, spelmansmusik, folkdräkter och slöjd.
– Jag älskar ju att dansa. Och sedan är det ju så mycket gemenskap att vara med i en sådan här förening och var du än åker i världen kan du få hitta andra som dansar liknande danser och man lär av varandra, säger Monica Nilsson.
Redan i maj träffas midsommarkommittén hemma hos Elisabet Martinsson på Östermalm för att planera ett extra stort arrangemang inför 60-årsjubileet som dessutom infaller under kulturarvsåret.
– Vi får väl se hur vi känner det efter i år. Det är många av oss engagerade som börjar bli äldre. Antingen får vi en nytändning eller också ett värdigt avslut, säger hon.
Folkdräkten är en central del av identiteten hos hembygdsgillet, inte minst folkdansarna.
– Jag satt och tittade på ishockey häromdagen och då tänkte jag att det är likadant med oss. Man vill klä ut sig som ett lag och synas på något vis, säger Elisabet Martinsson.
Carina Wikström håller med.
– När jag hade sytt min första dräkt som 18-åring var det min dyrgrip. Jag kände mig jättefin i den och har på mig den även när jag går på bröllop, barndop och sådant, berättar hon.
Birger Grahn har tillverkat sin rödskjorta själv under en sykurs för några år sedan och så fick han tag i ett par vadmalsbyxor som hör till.
– Sedan gjorde jag västen till 1912 års dräkt själv också. Det är ju västen som kanske är mest iögonfallande när det gäller mansdräkten. Den är grön med broderier av kedjestygn, berättar han.
Förr i tiden tänkte man inte att dräkten skulle se olika ut för olika geografiska områden, utan man följde det som var på modet där man bodde.
– Det kom först när man återskapade kläderna, förklarar Elisabet Martinsson.
Det som idag kallas folkdräkter liknar det som var de självägande böndernas finkläder, men det var först under början av 1900-talet under den nationalromantiska eran som man började tala om folkdräkt, berättar hon.
1912 fanns det en kommitté som bestämde att det måste finnas en Norrbottensdräkt. Denna spreds och blev väldigt populär.
Under åren 1950 till 1970 kom det en ny folkdräktsboom. I Norrbotten verkade en man som hette Vifast Björklund och lärde ut hur dräkterna skulle se ut. Han utgick från en mansdräkt och en kvinnodräkt som fanns på Nordiska museet samt från dräkter som fanns på Norrbottens museum.
– Vifast Björklund rekonstruerade en kvinnodräkt med en kjol från Sundom, ett liv från Gäddvik, en särk från Båtskärsnäs och en hilka från Högsön. Den kallar vi för Nederluleå kvinnodräkt. Därutöver har vi en mansdräkt som ser likadan ut för de flesta i Norrbotten och Västerbotten, berättar Elisabet Martinsson.
Ett par veckor senare träffas Monica Nilsson och Gudrun Holmbom i hembygdsgillets föreningslokal för att förbereda jubileumsutställningen som ska visas i gamla rådhuset på Gülzauudden till midsommar.
– Vi ska försöka visa upp klipp och foton från vart tionde år, säger Monica Nilsson.
Det ska också bli en slöjdutställning och en dräktutställning med bland annat Jokkmokks arbetsstugors barndräkter.
Medan de sorterar i materialet väcks egna minnen.
– Jag har ju varit med sedan 1968. Det är roligt att se hur det har förändrats och vilka som kommer, men det är ju alltid mycket familjer ser man på bilderna, säger Monica Nilsson.
En vecka före midsommar är det spelmansstämma i Hägnan. På scenen spelas det folkmusik och på dansbanan dansas det folkdanser. Även dräktrådet är på plats för att anordna en marknad där man kan byta eller sälja sina folkdräkt.
– Det har sålts en hel del idag. Många vill ha en dräkt tills de ska gifta sig eller ta examen på universitet och sedan är de som håller på med folkdans förstås intresserade, berättar Anja Wrede, Norrbottens museums representant i dräktrådet.
Idun Backlund, 13 år, från Boden, är en av de yngre förmågorna som bär folkdräkt dagen till är.
– Jag har fått den av min mormor. Jag tycker det är kul att man har kvar arvet från förr, berättar hon.
Självklart ska hon ha på sig dräkten på midsommarafton också.