Ulrika Karlsson är fullmäktigeledamot för Himmel och Jord i Luleå stift. Hon initierade ett flertal motioner inför senaste fullmäktige som hölls i Luleå i mitten av maj. Ett par av dem handlade om att skydda en större andel av de skogar kyrkan förvaltar genom att låta träd stå kvar och på så vis bromsa pågående klimatkris.
– Men alla motionerna avslogs. Jag fick inga motargument, det blev ingen riktig diskussion. På lördagen hade vi chansen att göra något åt den klimatkris som pågår genom att låta kolet vara bundet i kyrkans skogar. Men man valde att fortsätta förstöra livsmiljöer och utarma jorden. Ska en kyrka göra så?
Hon anser att situationen är allvarlig.
– Det leder till en stor sorg och hopplöshet hos många när kyrkan inte jobbar utifrån den klimatkris eller artutrotning som pågår. Forskningen är enig om vad vi ska göra, ändå tar Luleå stift ett steg i exakt fel riktning. Vi behöver skydda mer skog då den binder kol. Ett skogsbruk ska vara ett naturnära, hyggesfritt skogsbruk, inte ett ödeläggande.
En som inte håller med är stiftsstyrelsens vice ordförande, Titti Ådén.
– Styrelsens förslag var att avslå motionerna till viss del. Vissa att-satser bifölls, några bisatser ansågs besvarade och ett par avslogs. Motionerna var skrivna utan kunskap om hur våra skogvaktare arbetar. Man kan till exempel inte skriva en motion om att vi inte ska plantera contortatall, när vi inte gör det.
De flesta av motionerna handlade om att skydda en större del av kyrkans skogar, men nu blev det alltså inte så?
– Nej, det blev inte mer skyddad skog, svarar Ådén.
Men även här går åsikterna isär. Vice ordförande i egendomsutskottet, Rolf Wikman, anser att det visst blev mer skyddad skog efter senaste fullmäktige.
– Vi avverkar oerhört försiktigt redan nu och har ett uttag på 0,7 procent av vår totala mängd skog per år. Det betyder att vår skog har en omloppstid på 140 år vilket är oerhört mycket längre än många andra skogsägare har. Vi bedriver ett försiktigt skogsbruk med stor hänsyn, men vi behöver ta en ännu större hänsyn. Så i den plan vi la på senaste fullmäktige och som gäller de närmaste tre åren beslutade vi att öka de frivilliga avsättningarna av skog relativt mycket. Vi gick från att skydda 8 procent, till att skydda 12 procent, berättar Wikman.
Den förändringen ger inte Ulrika Karlsson mycket för.
– Avsättningarna måste vara minst 30 procent för att kyrkan ska leva upp till konventionen om biologisk mångfald som FN slagit fast. Att tala om omloppstider är vilseledande, eftersom det inte är något som är cirkulärt med kyrkans skogsbruk. Det handlar de facto om en landskapsomvandling utan dess like, där riktiga skogar ersätts med sårbara plantager.
Två gånger om år möts stiftsfullmäktige och beslutar i frågor om Svenska kyrkans verksamhet. Nästa gång blir i november. Som den femte största skogsägaren i Sverige sitter kyrkan på en hel del areal.
– Luleå stift har drygt 33 000 hektar produktiv skogsmark men som till övervägande del består av hyggen, ogenomträngliga ungskogar och något äldre plantager. Att i det läget vilja avverka det sista vi har kvar av ursprunglig natur är ofattbart dumt, menar Ulrika Karlsson.